Karl Arfors

Kliniska och epidemiologiska studier har påvisat att ett starkt samband mellan inflammation och våra vanligaste folksjukdomar – det metabola syndromet som innefattar fetma, åderförkalkning, hjärtinfarkt och stroke, reumatiska sjukdomar, cancer med flera andra sjukdomar.

Framsteg inom grundforskningen har nyligen lagt fram starka hållpunkter för att inflammation utgör en gemensam faktor för såväl initiering som förloppet vid dessa sjukdomar, skriver här professor, Tore Scherstén, professor Karl Arfors och docent Ralf Sundberg.

        

Ralf Sundberg

Tore Scherstén

Inflammatoriska markörer såsom interleukin 6 (Il-6), tumor necrosis factor – alfa (TNF-alfa), leukotriener och C-reaktivt protein (CRP) är förhöjda i blodet vid dessa tillstånd. CRP nivån i blod har visat sig vara en viktig indikator för risken att utveckla infarkt eller stroke liksom för graden av insulinresistens.

Den växande kunskapen om inflammationens betydelse för utvecklingen och progressionen av dessa folksjukdomar kommer sannolikt att få stor betydelse för framtagning av nya preventiva och terapeutiska principer.
De sjukdomar som vi brukar kalla folksjukdomar – sjukdomar med stor
utbredning först i Västvärlden men som numera är globalt förekomman-
de – var under större delen av förra seklet väsentligt mindre vanliga.
Mycket talar för att det är förändringar i livsstilen, inte minst matvanor och fysisk aktivitet, som kan ligga bakom att sjukdomspanoramat har ändrats. Att det finns samband mellan livsstil och sjukdom har länge varit känt, men först under senare år har vetenskapliga studier kunnat påvisa att en viktig länk mellan dessa är inflammatoriska processer.
Inflammation (från latinets inflammare, “tända eld”) är organismens
biologiska reaktion på skadliga stimuli såsom bakteriell eller viral in-
vasion, traumatiska vävnadsskador, kemisk irritation och ibland till och
med på stress. Idag vet vi att detta är organismens universella reaktion
för att avlägsna skadliga substanser och för att inleda en läkningsprocess.
Inflammationen innefattar kroppens kärlsystem, immunsystem och olika celler inom det skadade området. Inflammation kan indelas i tre huvudgrupper: Akut, kronisk och systeminflammation.
Den akuta inflammationen är det omedelbara svaret på ett skadligt stimulus och ger upphov till ett ökat flöde av plasma och vita blodkroppar,
speciellt granulocyter, från blodbanan ut till det skadade vävnadsområdet.
Den kännetecknas av fem kardinaltecken med latinska beteckningar:
Dolor (smärta), Calor (hetta), Rubor (rodnad), Tumor (svullnad), Functio
laesa (förlorad funktion). De fyra första klassiska tecknen beskrevs först av Celsus som levde från omkring 30 BC till 38 AD [1].
                                                                                  
Det femte tecknet, förlorad funktion, lades till senare av Galenus [2]. Kronisk inflammation innebär en förlängd biokemisk reaktion med ett
utbyte av immunceller och en samtidig nedbrytning och läkning av vävnad.
Kronisk inflammation kan övergå i systeminflammation, som inte längre är begränsad till en speciell vävnad utan involverar hela kärlsystemets
endotel och andra organsystem.
Systeminflammation kan inträffa vid autoimmuna reaktioner, d.v.s. när immunsystemet angriper kroppsegna celler och organ, som vid t.ex. reumatoid artrit eller svår fetma.
Inflammationsmarkörer
Olika immunceller och vävnadsceller i kroppen bildar ämnen som ökar den inflammatoriska processen. Makrofager och andra celler som ingår i kroppens försvarsmekanismer aktiveras och frisätter cytokiner och liknande ämnen, som normalt är gynnsamma för läkning men som även kan förvärra inflammationen och inducera processer som leder till ökad risk för bl.a. hjärtkärlsjukdom.

Dessa ämnen kan analyseras i blod och användas vid bedömning avgraden av inflammation [3]. Viktiga sådana markörer är: Interleukiner – IL-6 med flera, Tumor Necrosis Factor-alfa (TNF-alfa), Leukotrieneroch C-reaktivt protein (CRP). Interleukin- 6 är ett pro-inflammatoriskt protein som utsöndras av makrofager och T-celler för att stimulera immunsvaret vid infektioner eller skador.

Nivån av IL-6 är relevant för många sjukdomstillstånd såsom extrem fetma, diabetes typ 2, ateroskleros, Alzheimer ́s sjukdom, cancer och reumatoid artrit.
IL-6 var en av de första markörerna för, men är också en patofysiologisk mediator för utveckling av insulinresistens och för kardiovaskulär
sjukdom. IL-6 produktionen i intraabdominell fettväv är per viktenhet
trefaldigt högre än i subkutan fettväv.
Detta kan vara den främsta orsaken till att mängden abdominell fettväv utgör en av de viktigaste riskfaktorerna för utveckling av insulinresistens och typ 2 diabetes [4]. TNF-alfa är en cytokin som utsöndras såväl av immunceller som av andra celler, t.ex. fettceller. Proteinet kallas även för Cachectin (från grekiskans – dåligt skick) på grund av dess förmodade roll vid nedgången i kroppsvikt vid svåra infektioner och tumörsjukdomar.
I fettväven har den ansetts spela en central roll i utveckling av insulinresistens [5]. Leukotriener är metaboliter av arakidonsyra som bildas vid enzymatisk nedbrytning av denna fettsyra. Dessa spelar en viktig roll i det inflammatoriska svaret på skadliga stimuli genom att de har en kemotaktisk effekt på vita blodkroppar. De hjälper med andra ord till att dra nödvändiga immunceller till skadad vävnad.
C-reaktivt protein (CRP) är en akutfasreaktant som huvudsakligen bildas i levern som svar på IL-6 stimulation. Den cirkulerande nivån av CRP i blod ger en indikation på att det pågår en inflammatorisk process i kroppen.
Den är speciellt viktig som indikator på kronisk inflammation eller system-
inflammation. Nivån är också en viktig markör för risken att utveckla kardiovaskulär sjukdom – hjärtinfarkt eller stroke – men har även visats vara korrelerad till graden av insulinresistens.
Vad som betecknas som ”normal” koncentration i blod varierar mellan olika laboratorier. Generellt anses att om nivån är lägre än 1.0 mg/l så är risken för kardiovaskulär sjukdom låg medan en nivå över 3-4 mg/l innebär en väsentligt ökad risk [4].
Folksjukdomar
Folksjukdom brukar definieras som hälsoproblem som är vanligt förekommande och av mer allvarlig karaktär. Till de vanligaste folksjukdomarna räknar vi idag: det metabola syndromet, som innefattar övervikt och fetma, diabetes typ 2, åderförkalkning med hjärtinfarkt och stroke som de mest frekventa samt tumörsjukdomar och reumatiska ledsjukdomar.
Vid samtliga dessa sjukdomsgrupper är inflammationsprocessen central,
såväl för sin initierande roll som för förlopp och prognos.

Del två kommer snart..

Korresponderande författare: epost: tore.schersten@gmail.com
Jäv saknas.

Karl E Arfors
professor

Ralf Sundberg
docent, privatläkare, Malmö

 

 

Referenslistan finns på