Ingrid Andreasson: ”Jag botade min makes cancer med mungbönor och kosttillskott”

0
3157

Ingrid Andreasson från Askersund hjälpte maken att bota sin cancersjukdom. Här berättar Ingrid hela historien. Pia Hellertz tecknade ned berättelsen.

Min man fick cancer, i oktober år 2001. Han hade en besvärlig och jag hade en granne som sökte läkare på grund av återkommande hosta och som fick diagnosen lungcancer. Så jag ville att min man skulle låta undersöka sig. Och mycket riktigt, han diagnostiserades med cancer. En skugga på röntgen ledde till vidare undersökningar och visade en tumör på lymfan. Man sa att den var ’elakartad men behandlingsbar’.

Ville själv bota min makes cancer

Tumören var på 2×3 centimeter. Han skulle få strålbehandling och cellgifter, men behandlingen påbörjades aldrig. Jag bestämde mig för att bota honom själv. Vi hade varit gifta i 40 år. Jag ville inte mista honom. Så jag började läsa på om cancer, om olika alternativa behandlingsmetoder och om människor som blivit botade på annat sätt än med strålning och gifter. Tre personer kom att betyda enormt mycket för mig. Dels hittade jag en liten annons om ”Hälsohemmet Mistelgård” och tog kontakt med Anette Kozica på Mistelgården. Hon gav mig många kloka råd.

Min vän Anders Gustafsson som arbetat som naturterapeut i många år i Örebro hjälpte mig med att låna en inhalationsapparat för singlettsyre. Min man skulle sitta med den ungefär en minut en gång om dagen. Mineralterapeuten Gertrud Rullander hjälpte mig att förståkalkens betydelse för hälsan. Människor är väldigt ofta mycket försurade och behöver balansera upp med kalk. Jag fick lära mig att jorden behöver vara neutral och ha 7,0, medan människor bör ha minst 7,3.

Läste många böcker

Dessutom läste jag ett antal böcker, exempelvis Josef Östlunds ”Kan rätt kost bota cancer och andra sjukdomar?”, biopaten Kurt Winberg-Nielsens ”Biologisk Regeneration” samt Peter Wilhelmssons ”Friskare Liv”.

Med alla dessa kunskaper och inblickar började jag skapa en diet som man fick äta och dricka varje dag. Vi gjorde upp ett schema så att jag kunde hålla koll på att han fick i sig allt.

Paradisvälling på mungbönor, banan och vatten

Jag tror ändå att det mest verksamma var mungbönsdrinken, som vi också kallade ”paradisvälling”. Mungbönsdrinken innehåller 2 dl mungbönor, en banan samt 1 dl vatten, som mixas. Den fick min man dricka som mellanmål två gånger per dag, vid 10-tiden och vid 15- tiden. Dessutom gjorde jag en sparrisdrink av fyra matskedar sparris, gul eller grön på glasburk, som mixades med sitt spad. Två matskedar av den intogs vid samma mellanmål, men blandades inte i samma drink. Sparrisdrinken kan sparas upp till en vecka i kylskåpet.

Förutom detta fick min man en lång lista med tillskott, som exempelvis lecitin, E-vitamin, selen och mycket mera. Squalene är hajleverolja som är syreberikad. Lympholact stärker lymfsystemet. Probion är mjölksyrebakterier för tarmarna. Surhetsgraden i kroppen kontrollerades varje morgon och måste vara minst 7,0 – helst högre.

Maten mycket viktig

Men det var inte bara mungbönsdrinkar och kosttillskott som jag använde mig av. Även den diet jag planerade åt min make var viktig.

Frukosten bestod av gröt eller fil och flingor. Målet kl. 10.00–11.00 var mungbönsdrinken samt sparrisdrinken. Cirka en timme senare var det dags för lunch. Ett av dagens mål skulle vara varmt och kunde bestå av fisk med potatis, ris och kokta grönsaker. Det andra målet var rårivna grönsaker. Ledord för måltiderna var:

Ät långsamt!

Tugga väl!

Drick inte till maten!

Återbesöket

Min man fick en återbesökstid i februari 2002. Då fanns inte ett spår kvar av cancern. Läkaren ringde mig och frågade: ”Vad har du gjort?”


Enligt läkarjournalen hade läkaren aldrig hört talas om ’spontan regress av maligna lymfom’. Jag berättade om mungbönorna men det var tydligt att han inte var intresserad av att lyssna. Han sa i alla fall att det som hänt var ’ofattbart’.


Det som känns oändligt tragiskt för mig är att jag blev utbränd genom det intensiva arbetet jag gjorde och oron jag hade för min man. Jag fick en stroke och blev förlamad på vänstra sidan. Tyvärr orkade inte min man ta hand om mig utan han lämnade mig efter ett par år. Det är en mycket stor sorg för mig.

Vid anteckningsblocket: Pia Hellertz

LÄMNA ETT SVAR