Sista striden – ny Film om Enby

0
1826
Den svenska läkaren Erik Enby som blivit känd då han mikroskoperat på mikrober hos cancersjuka

Sista striden!

Så var titeln på den film som Börje Peratt gjort som uppföljare till ”Läkaren som vägrade ge upp”. Filmen hade premiär på Internationella Kvinnodagen i Stockholm 2020. Kanske var det Sista striden för Perratt själv eftersom hans bragd att genomföra detta enorma jobb inklusive allt måste gjort honom utmattad. Däremot kan han med sina två filmer skörda priser på filmfestivaler runt om i världen.

I filmen nystar Börje Peratt upp alla ingredienserna i den rättsröta som förföljt Erik Enby i så många år. Mörkläggning, övergrepp i rättssak,urkundsförfalskningar. lögner och mediala förtalskampanjer har han pedagogiskt fångat på den vita duken. Bara försiktigt antyder han också orsaken. Ett nytt synsätt på kroniska sjukdomar skulle dramatiskt tvinga den vinstgivande läkemedelsindustrin på knä. Det finns också andra möjliga förklaringar till att Erik Enby och de två alternativjournalister som var på plats öppnande för den möjligheten.

Cancermikrober som biovapen

Cancer, dvs infekterande av injektionsnålar med de cancermikrober som Enby klarlagt är faktiskt en forskningsgren inim biovapentillverkning. Detta för att avliva högt uppsatta enskilda personer utan att omvärlden misstänker något. Det har Judyth Vary Baker vittnat om. Hon var faktiskt fästmö till Lee Harvey Oswald och fram till dess hon förstod vad hon sysslade med i sitt CIA-finansierade laboratorium var hon ju en nyttig idiot. När hon förstod hoppade hon av arbetet. När hon sedan, egentligen av misstag, gick ut med dessa uppgifter blev hon mer eller mindre tvingad att söka politisk asyl i Sverige.

Enby versus Larhammar

En annan ”nyttig idiot” som förekommer många gånger i filmen är Uppsalaprofessorn Dan Larhammar. Genom sina upprepade attacker mot Enby och att han lånat ut sin professorstitel till att medverka i dreven så är han också en garant för att en akademisk forskning om Enbys mikrober stoppas. Därmed är hans agerande,åtminstone objektivt, ett försvar för  de som vill behålla cancer som sjukdom eller ännu värre för de som forskar på biovapen. Men man kan inte bara såga Dan Larhammar rakt av. Jag ringer upp honom så han får kommentera förhållandet ovan: ”När det gäller Enbys fynd så bör han publicera dem i Peer review kontrollerade tidskrifter. Då först kan man ta dem på allvar”. När det gäller uppgiften om att CIA experimenterar med att ge cancermikrober via injektionsnålar känner han inte till den uppgiften.

Filmen ska man se tillsammans

Men tillbaka till filmen. Den ska man se tillsammans. Reaktioner i salongen kommer samfällt vare det rör sig om handklappningar, skratt eller kvävda rop av indignation. Det sistnämnda kommer framförallt på tal när man inför rättegången i HSAN hade handplockat vissa vittnesuppgifter, medan andra förtigits. Först gick filmen med arbetsnamnet ”Justitiemordet” och helt visst är det så. Börje Peratts noggranna genomgång på den vita duken är imponerande. Sakta men säkert utifrån intervjuer och med annan dokumentation klär han av helt samhälles fina fasad och bakom den avslöjar han flockmentaliteten hos de personer som samlats kring sjukdomarnas guldkalv.

Det är helt förståeligt att Börje Peratt nu återvänder till att producera mer traditionella filmer om  till exempel Jan Fridegård, så för honom var det sista striden. Men vi som befann oss bland biopubliken fortsätter striden för ett samhälle där hälsan ska stå i centrum.

För dig som som nu vill se filmen finns möjligheten genom att gå in på hemsidan

humanismkunskap.org/2020/03/12/prekiaren-pa-sista-striden-av-borje-peratt/

Av Ingemar Ljungqvist, författare till boken Cancer och Mikrober om doktor Erik Enby

Se även gratis AlmaNovas egen dokumentär som skildrar Erik Enbys arbete

För att läsa mer om cancer och Erik Enby bli prenumerant:

DELA
Föregående artikelNonna om Nonijuicen
Nästa artikelTungviktare utmanar läkemedelsbolag
Anna Böhlmark (född 1981) från Sollerön utanför Mora är journalist. Hon har en master i kommunikationsvetenskap och har bott 14 år i Italien. Anna talar flytande italienska, engelska och spanska och talar även kinesiska och franska. Anna har skrivit och fotat 7 år för tidningen 2000-Talets Vetenskap. Dessutom filmar och producerar hon dokumentärfilmer, nu senast filmen om kolloidalt silver som ligger på AlmaNova. Hon driver det egna medieföretaget Pelicana Pelicana.

LÄMNA ETT SVAR