Coronan och historien om den kan berättas utifrån två nästan diametralt motsatta narrativ. Det ena var det som vi matades med av de internationella nyhetsbyråerna och deras följeslagare i den nationella pressen och de etablerade radio- och tv-kanalerna.
Den andra berättelsen om Coronan, motiven bakom och dess roll i spelet om den nya världsordningen är den som rullas upp när sanningssökarna i den tyska advokatbyrån Corona Ausschuss i sina rättegångsförhör med ledande forskare och insiders får fram det verkliga scenariot.
Min startpunkt i sökandet efter sanningen tog egentligen sin början i västafrikanska Ghana en septemberdag 1986. På första sidan av en dagstidning där såg jag att tre forskargrupper oberoende av varandra slog fast att dåtidens riktiga pandemi – Aids – var en sjukdom vars smittämne skapats i ett laboratorium. Den tanken släppte aldrig mig. Jag skulle verkligen likt Alice i Underlandet klättra allt djupare ned i kaninhålet för att försöka gräva fram sanningen. Det var ett hål med det mörkaste mörka. I mitt fall kom det, med stöttande kamraters hjälp, att utmynna i en bok: Aids Tabu. Den kom ut 1992. Nu är den slutsåld och de flesta bibliotek har rensat ut den från hyllorna – men den är faktiskt lika intressant idag – om inte mer. Själv penetrerade jag den och gick tillbaka till referenserna prydligt samlade i ett femtontal tjocka pärmar. Faktiskt nu, 30 år senare, finner jag ohyggliga paralleller med den upphaussade pandemin där Coronans spikprotein satt skräck i hela världens befolkning. Men jag upptäcker också skillnader i strategier från maktens sida. Uppenbart var Aidsepidemin mest bara en logistikövning från biovapensmedjorna för att se hur man skulle genomföra det hela lite mer framgångsrikt.
Därför bjuder jag läsaren återigen på delar av denna bok: Aids Tabu som kom ut 1992. I den boken nöjde jag mig med att, med naturvetenskaplig noggrannhet och kritiskt öga, borra mig fram till frågeställningen; Var HIV ett resultat utifrån naturens evolutionära vagga eller var det ett resultat av människans framfart i viruslaboratorierna?
Då blev mitt svar att allt pekade mot att det var ett människans verk. Däremot försökte jag mig inte på den ännu svårare frågan; Om HIV var framställt med avsikt eller om det var ett resultat enbart av slarv? Den frågan kan jag besvara idag. Det var framställt med avsikt, främst i syfte att tillhandahålla ett billigt vapen för att hejda en växande befolkning – och då främst på kontinenter med en övervägande mörkhyad befolkning.
Åtta år efter bokens utgivning, vid Millennieskiftet, hade bortemot 20 miljoner människor dött av Aids. Dödens doktorer hade med Aids som verktyg under 1900-talet klart lyckats åstadkomma större död i numerär än deras kollegor i de nazistiska förintelselägren.
I boken Aids-Tabu hade jag utgått från alla olika tillgängliga pusselbitar för att efterhand skönja helheten: Den bild som själva pusslet uppvisade.
När det gäller Coronan gör jag tvärtom. Jag utgår från helheten sedan kommer jag in på olika aspekter.
Jag lyfter i boken forskning och uttalanden från erkända vetenskapsmän och internationella forskare som menar på att bevisbördan är tillräcklig för att fastställa att coronaviruset framställdes i ett amerikanskt biolabb.
Jag har i min bok om Aids spårat ursprunget till HIV till biolabbet Fort Detrick i Maryland, USA. Det är möjligt att även Coronaviruset kan härstamma från samma labb, då man allt sedan 1943 fortsatt att bedriva militär biologisk forskning.
Aidspandemin som också den hade sitt ursprung djupt inne i Fort Detricks provrör, för nästan femtio år sedan, skulle kunna ses som en logistikövning för vad som komma skulle. Det var många i de smarta tankesmedjorna som hade hoppats att Aids skulle bli den farsot som skulle bereda väg för en helt ny världsordning med bland annat en begränsad befolkning i Tredje Världens länder. Men agendan var inte klar och manegen inte fullständigt krattad för att man skulle lyckas. Bland annat kom läkemedelsindustrin och deras forskare ut med flera bromsmediciner – som de förvisso kunde tjäna pengar på men det fick någorlunda pandemin under kontroll.
Men inför Coronan fanns också ett annat orosmoln på himlen. Världsekonomin hade under flera decennier växt ut till en upphaussad bubbla som riskerade att spricka. Detta då bytesmedlet pengar kunde skapas ur tomma luften när bankerna frikostigt delade ut lån. En sådan bubbla som sprack kunde utlösa en kris, som inte ens bankirerna själva kunde kontrollera. Framförallt fruktade de att en sådan ekonomisk härdsmälta kunde slå tillbaka på dem själva genom en folklig vrede som var okontrollerbar.
Läs hela innehållet genom att skaffa en Årsprenumeration av AlmaNova.
