Resan som kanske aldrig blir av – de falska PCR-testerna

De omdebatterade PCR-testerna har hittills kostat den svenska staten 22 miljarder kronor. För samma summa hade man kunnat skapa hundratals, eller kanske tusentals, nya vårdplatser, inklusive IVA-platser, för att få slut på de svenska pandemirestriktionerna. Istället väljer svenska myndigheter en linje som går helt på tvärs med informationen från FHM:s egen hemsida samt även med miljontals vittnesuppgifter världen över. Här berättar AlmaNovas chefredaktör om sin egen upplevelse med PCR-testerna och resan som nästan aldrig blev av.

Jag hade väntat och längtat i över nitton månader på att få se mitt älskade Indien. När landet så plötsligt öppnade upp för turister igen efter den långdragna pandemin, i mitten av januari, såg jag min chans att få återuppleva mystiken, lyssna till lugnande indiska toner, njuta av den kryddstarka maten. Efter tio resor i det förlovade landet, var det en märklig känsla att inte kunnat sätta min fot på helig mark under drygt ett och ett halvt år, ungefär som när man varit borta från sin älskare under långa perioder, en längtan som blir till en evighet.

Nu skulle det så äntligen ske och inget skulle kunna stoppa mig från att komma fram. Det hade varit en intensiv vinter, med många möten, resor och intervjuer. Det hade frestat på min hälsa, Covid-19 hade drabbat även mig i mitten av december, och jag behövde återhämtning. Ingen plats har visat sig bättre för mig då än Indien, som tillåter mig att landa, att ligga i gräset och känna stillheten. Under varje resa unnar jag mig några ayurvediska behandlingar som löser upp blockeringar och slappnar av spända muskler. Jag får ny livsenergi och återfår min djupa livgivande sömn.

Allt var klart, jag hade aldrig längtat längre, och jag hade förberett mig in i minsta detalj för avresan. Men så kom den stora chocken – PCR-testet visade två dagar innan avresa positivt!!!

Besvikelsen sköljde över mig som en lugn flod. Den ebbade långsamt ut då jag någonstans inom mig fann förtröstan om att det var en del av den gudomliga planen. Hade jag längtat i nitton månader kunde jag nog tålmodigt vänta två veckor till. Så jag fann mig i mitt öde, tog det lugnt och satte mig i karantän utan att träffa människor de följande fjorton dagarna.

De enda stunder då jag tog mig ut var när jag gick till provtagningsbussen (sådana fanns uppställda runtom i Sveriges städer) där man via 1177 kunde boka in sin tid för testtagning. Fem dagar efter det positiva coronatestet som satt stopp för mina resplaner, visade ett nytt PCR-test NEGATIVT provsvar. Pusst, nu kunde jag andas ut – för i min hand höll jag beviset för att jag INTE hade Corona!

För att vara säker på min sak innan avresa, tog jag ett nytt prov den 20:e januari. Det var fyra dagar innan ny avresa. Men till min stora förtret var det sådant stort tryck på PCR-testningen att jag kunde få mitt svar först en hel vecka senare. Hur många människor hade jag inte kunnat smitta på den tiden (om det visade sig att jag trots allt hade Corona) om jag som de flesta människor vistades ute, på arbetsplatser, skolor eller på stan? Jag hade ändå möjligheten att under den här tiden sitta inne i karantän, både för min egen och andras skull.

I min värld så var jag ändå negativ till Corona nu. Svaret stod på papperet och det gjorde mig lugn inför resan. Nu kunde jag äntligen åka, och landa i Delhi utan att behöva sitta en vecka instängd på ett karantänssjukhus.

Därför bokade jag in ett nytt PCR-test (som togs den 22:a januari) för att få ett nödvändigt reseintyg. Testsvaret kom dagen därpå: POSITIV till corona.

Besvikelsen sköljde på nytt över mig, och blandade sig med chocken över det omöjliga:

Hur kunde jag bara en vecka tidigare ha uppvisat NEGATIVT provsvar? Då jag dessutom inte träffat andra människor mellan de båda testtagningarna?

Återigen fick jag boka om datum för avresa, återigen flyttades avresan två veckor fram i tiden.

Jag uppvisade under dessa tre veckor inga egentliga symtom på coronainfektion. Det enda jag drogs med var en rinnande näsa. Smittorisken ska enligt den rådande expertisen bara vara möjlig sju dagar efter insjuknandet.

Ändå satt jag där nu den 22:a januari för ANDRA GÅNGEN med ett POSITIVT provsvar, en flygbiljett som jag fått skjuta upp, och en oförmåga att tro att detta kunde vara sant. Var i min kropp kunde dessa tester detektera coronaviruset, nu när det gått nästan sex veckor sedan jag smittades av detta obehag?

Jag gjorde ett nytt försök för att visa att jag inte hade Corona i kroppen den 25 januari. Denna gång via 1177. Min otur förföljde mig. Testet visade: FEL på provsvaret. Nu var jag alltså varken positiv eller negativ längre..?

2022-01-09, Uppsala, POSITIV

2022-01-14, Uppsala, NEGATIV

2022-01-20, Uppsala, POSITIV

2022-01-22, Stockholm, POSITIV

2022-01-25, Stockholm, FEL på testet

2022-01-28, Sundsvall, NEGATIV

Ovissheten var total. Var jag negativ eller positiv? Ingen sjukdom fanns ju nu kvar i min kropp. Jag kände mig helt frisk. Det tyder på att spåren av viruset fortfarande detekteras i testerna. Och kan man avlägsna dessa spår av genetiskt material från kroppen?

Eftersom jag INTE var sjuk, måste det vara någon SJUKT med testet. Vi måste komma ihåg att alla dessa prover inte har minskat dödligheten över huvud taget. Alla dessa prover har inte heller minskat antalet personer inlagda på IVA.

Dess uppfinnare, den amerikanske forskaren Kary Mullis (fick Nobelpriset 1993) sade själv i en filmad intervju att PCR-testets syfte inte är att diagnostisera sjukdom eller infektion utan är enbart avsedd att användas för forskning. Hela pandemin bygger på dessa tester, som levererat smittostatistiken över antal smittade och döda i Covid-19. Svenska staten har hittills kastat ut 22 miljarder på dessa tester, som av allt att döma inte detekterar om man verkligen bär på smittan. Kan det vara så att testet istället fångar upp delar av genmaterial?

På Folkhälsomyndighetens hemsida står att läsa:

”PCR-tekniken som används i test för att påvisa virus kan INTE skilja på virus med förmåga att infektera celler och virus som oskadliggjorts av immunförsvaret och därför kan man INTE använda dessa test för att avgöra om någon är smittsam eller inte. RNA för virus kan ofta påvisas i veckor (ibland månader) efter insjuknandet men innebär inte att man fortfarande är smittsam. Det finns också flera vetenskapliga studier som talar för att smittsamheten vid Covid-19 är som störst i början av sjukdomsperioden”.

Rapporterna om de falska testerna kommer från hela världen. Nu senast från den svenska OS-truppen i Peking. Skidåkaren Leo Johansson testade positivt för covid-19 inför träningslägret i Italien för två veckor sedan. Han lämnade sedan sex negativa PCR-test innan avresan till Kina. Men när Leo Johansson anlände till Peking under fredagen testade han åter positivt. Detta trots att kineserna manipulerat med testkraven och sänkt antal cykler från 30 till 25.

Nu återstår att se om pandemin snart är över så de globalt styrande äntligen kan släppa taget om sin extrema hållning och sluta testa med ett test som inte visar på det det ska visa – om man är smittsam eller ej. Mitt tålamod är stort men jag orkar inte längta för evigt. Mitt senaste test – den 28:e januari visar nu på NEGATIVT. Men hur stor är sannolikheten för att få ett nytt NEGATIVT provsvar innan nästa försök till avresa den 14:e februari?

Att man får negativt testsvar ser mer och mer ut som att vinna på lotteri. Om jag sedan landar i Indien med ett fortsatt NEGATIVT provsvar har bara att göra med om jag har turen på min sida eller ej.

Av Anna Böhlmark, Chefredaktör AlmaNova

För att få reda på om jag kom iväg och hur min detoxbehandling för POST-covid såg ut, bli prenumerant på AlmaNova idag: