En forskningens fura har fallit
Söndagen den 27 mars fick Erik Enby och jag vår sista 20 minuters pratstund tillsammans. Trots sina snart 84 år var han alltjämt på hugget. Det var inte nådiga ord han fällde om de som trots att de gett honom tillstånd att forska på sjukdomarnas gåta knappast räckt ut ens ett lillfinger till hans hjälp. Han berättade också om att han för tillfället låg på Mölndals lasarett och precis skulle skjutsas in för för att få sin fot opererad. Han hade veckan innan på sitt semesterparadis i By Kyrkby utanför Avesta råkat halka omkull. Han berättade om den vådliga resan tillbaka till Göteborg. Först hade han kommit till Avesta lasarett men där blev det stopp eftersom PCR-testerna de körde upp i hans näsa inte var tillfyllest. Samma skedde på lasarettet i Falun. Därför blev det taxifärd tillbaka till Göteborg och Mölndal där han togs emot.
Men vårt samtal handlade om mer. Världssituationen stod som alltid på tapeten, men vi diskuterade också valet och de svårigheter som många av småpartierna hade – de som ville in i Riksdagen – att komma överens om en valsamverkan. När jag frågade Erik om han inte som ett enande namn kunde stå på en gemensam vallista för alternativa kandidater så var inte Erik direkt den försiktige generalen. Jag lade till, med tanke på hans ålder att du kan ju stå en bit ner på listan, men att bara ditt namn står med kan ju locka tusentals väljare. ”Sätt mig gärna högt upp” sa Erik.
Vi diskuterade också Ralf Sundbergs bortgång, som avlidit bara veckorna innan. I Sundbergs fall var det annorlunda. Erik Enby hade fallit likt en fura och skulle aldrig mer resa på sig. Sundberg hade i sitt blod en parasitflora som då den mådde prima och värden det motsatta gav honom diagnosen psoriasisartrit. Någon riktig tilltro det Enbyska paradigmet där det gäller att hämma den egna mikrobfloran i kroppen det hade aldrig Ralf Sundberg, fast jag många gånger försökte intressera honom för Enbys arbete. Enbys styrka var ju att han både definierat mikrober hos de flesta kroniker men han kunde också med sin läkekonst gripa in och medicinera. Då försämras jordmånen för mikroberna och på så vis hämmas deras växt. Då mådde också människan bättre. Istället valde Sundberg en annan väg än den Enby skulle föreslagit. Därför blev mikroberna till slut det som med två omgångar blodförgiftningar inte bara förstörde hans liv de sista fyra-fem åren utan också ändade det alldeles för tidigt.
Några enstaka gånger skulle vi alla tre uppträda tillsammans. Året var 2015 när vi, Ralf och jag, reste Bottenhavet runt i en turnéhusbil tillsammans med Mikael Nordfors, Birgitta Klemo och Linda Lundberg. Efter föreläsningar i Härnösand, Umeå, Vasa och Mariehamn blev det en grand final i Uppsala den 17 juni. Där välkomnade oss Erik Enby med en av sina sedvanliga föreläsningar då han likt en fura stod upp och tolkade de bilder han sett i sitt mikroskop. Då tillstötte också flera andra alternativare. Inte minst fick Ralf möjligheten att träffa Gunnel Enby, Erik Enbys fru som för första och sista gången ställde upp på sin makes föreläsning.
Men vårt resonemang runt Ralf och också den kommande valrörelsen var så typisk. Istället för att göra allt för att enas – och stötta varann – så går hellre var och efter sitt eget huvud – och låter sig därmed gå under i Globalisternas inferno.
Sista gången jag och Enby träffades på riktigt var i december 2021 på ett hotellrum i Gamla Stan, Stockholm. Erik skulle då framförallt göra en videoupptagning tillsammans med Börje Peratt där han skulle redogöra för den enorma mikrobflora som han sett i mikroskopet när han studerat barnens gurgelvatten. Men redan då stod döden vid dörren. Börje hade hamnat på sjukhus för livshotande hjärtinfarkter samtidigt som hans hals var infekterad av något smittämne. Detta skulle innebära att också Börje Peratt skulle möta en alltför tidig död. Börje, Erik och jag själv var en trio som alltmer med tiden uppskattade varandras arbeten. Jag tillägnades exempelvis två kapitel i Enbys böcker. Jag fick medverka i båda Peratts filmer om Enby och självklart har jag försökt lyfta Enbys arbeten genom åren – inte minst genom boken Cancer & Mikrober och filmen med samma namn. I första fallet tillsammans med Lena Forsberg och när det gäller filmen tillsammans med Anna Böhlmark. Filmen återfinns här.
Som sagt en fura har fallit. En svensk pionjär inom medicinens område, vars observationer av cellväggfria mikrober hos de kroniskt sjuka, borde göra att Enbys namn kommer att leva vidare. Bara vi ser till att vi motstår den krigföring som nu pågår där en liten ond elit vill släcka ned såväl humaniteten som sanningen.
Du Erik, du levde alltid parallellt med döden, inte minst i mötena med alla dina patienter. Men din livsgärning den visade utvägar till friskare och längre liv, bara vi förstod oss bättre på att leva i symbios med våra mikroskopiska medföljare i blodet och i vävnadsvätskan. Att utnyttja ett tänkesätt som sammanfattas med begreppet Somatisk Ekologi. Då skulle vi redan nu kunna uppnå en livslängd med hundra friska år. Det är först efter döden vi kan låta svampar och bakterier bjudas in att kalasa på Somat. Sånt är Livet – och det visste Erik!
Ingemar Ljungqvist
