Introduktion
Hur många skulle tacka nej till en behandling som har en bakterie- virus och svampdödande effekt samtidigt den förbättrar blodcirkulationen, hårväxt, hudens elasticitet, syrsättningen av vävnader, immunkompetensen, mitokondriernas arbetsförmåga, och stimulerar nybildning av stamceller? Dessutom nästan helt utan biverkningar?
Om detta vore ett patenterbart preparat skulle det sannolikt vara en världssensation. Nu råkar det vara en väletablerad, icke-patenterbar behandling som använts i mer än 100 år i stora länder som USA, Kina, Ryssland, Italien, Spanien, Tyskland, Kuba, Brasilien, Schweiz, Ukraina Österrike mm av 10 000 tals terapeuter dagligen. Biverkningsfrekvensen ligger på 7 per 100 000 behandlingar och samtliga dessa är av lindrig natur[1].
Användningen av ozon [O3] gas som en terapi i alternativ medicin har lockat till sig skepsis bland många på grund av dess instabila molekylstruktur. Men stora volymer av forskning har visat att O3:s dynamiska resonansstrukturer kanaliserar fysiologiska interaktioner som är användbara för att behandla en mängd patologiska tillstånd. O3 har visat sig kunna bidra i behandling av sjukdomar i hjärt-kärlsystemet, mag-tarmkanalen, genitourinala systemet, centrala nervsystemet, muskuloskeletala systemet, infektionssjukdomar, autoimmuna sjukdomar, subkutan vävnad och perifera vaskulära sjukdomar.

Historik
Gasen Ozon [O3] upptäcktes under 1840-talet, och snart kom det vetenskapliga samfundet på att det inte bara var en av många andra gaser i jordens atmosfär. O3 är mycket vattenlöslig oorganisk molekyl bestående av tre syremolekyler. O3: s inneboende instabila molekylstruktur gör det svårt att uppnå höga koncentrationer. O3 reagerar snabbt och lätt med sig själv eller vatten. Således var det initialt problematiskt att uppnå de nivåer som behövdes för att kunna nå en terapeutisk effekt. [2] O3 fungerar till stor del som en s.k. prodrug, dvs det är oftast inte själva ozonet som skapar de medicinska effekterna utan andra molekyler som uppstår vid växelverkan med ozon vilket stimulerar en endogen reaktionskaskad. Å andra sidan är det svårt att klassificera O3 som enbart en prodrug på grund av dess förmåga att interagera direkt med fosfolipider, lipoproteiner och cellmembraner hos bakterier och viruskapsider.
Trots de många fördelarna beror O3-toxicitet och kliniskt effekt på hur och i vilke dos man
administrerar O3. [2,3,5,6] En av de viktigaste kontraindikationerna för O3-exposition är inandning i lungorna. Direktkontakt med O3 på ögon och lungor kontraindicerat på grund av de låga antioxidantfunktionerna i dessa organ. [7] O3 används också inom tandvård för att behandla sjukdomar i munhålan/käkarna, samt karies. O3 har också visat sig vara ett desinfektionsmedel för dricksvatten och sterilisering av medicinska instrument.
Hur Ozon kan administreras O3-terapi kombinerar en blandning av syre [O2] -O3 med ett varierat terapeutiskt intervall [10-80 μg / ml gas per ml blod] .[6-8] Hur man administrerar O3 beror på behandlingsmål och indikation.
Det mest populära sättet att administrera O3 är autohemotransfusion [O3-AHT]. O3-AHT har vuxit i popularitet eftersom det möjliggör att en förutbestämd mängd blod att tas ut ur kroppen, som sedan mixas med en bestämd sammansättning av O2-O3 för att sedan infunderas tillbaka igen.
Den Österrikiska läkaren Johan Lahodny har introducerat en metod. där denna behandling upprepas upp till tio gånger i rad, med anekdotiska förbättringar av resultaten. Extrakorporeal blodoxygenering och ozonering [EBOO] är en annan liknande teknik. Målet är också här att uppnå en högre behandlad blodvolym än 200-300 ml som ses i O3-AHT. I de flesta fall behandlar man i dessa fall 4-5 liter blod med en blandning av O3 och O2 [7].
Andra behandlingsmetoder innefattar intramuskulär injektion, intradiskal injektion och
paravertebral injektion. Rektal insufflation av O2-O3 är en annan vanlig administreringsmetod.
Man har också administrerat ozon nasalt, tubalt, oralt, vaginalt, vesikalt, pleuralt och
inraperitonealt. Kutan exponering har också visat goda resultat och kan uppnås genom att försegla kroppsdelen i en kammare eller påse och därefter insufflera blandningen med O2-O3. Intravenös infusion med O3 mättad koksaltlösning används mycket i Ryssland. I framförallt USA har man också använt långsam injektion intravenöst med en O2/O3 gasblandning.

Verkningsmekanismer
1. Kompensatorisk ökning av Antioxidantkapacitet
Vid behandling med O3 initieras en mångfacetterad endogen kaskad som frigör biologiskt aktiva substrat som svar på den övergående och måttliga oxidativa stress som O3 inducerar. O3 kan orsaka denna milda oxidativa stress på grund av dess förmåga att upplösas i den vattenhaltiga komponenten av plasma.[9] Genom reaktion med fleromättade fettsyror [PUFA] och vatten bildar O3 väteperoxid [H2O2], en reaktiv syreart [ROS] . Samtidigt bildar O3 en blandning av lipidozoneringsprodukter
[LOP] .[10] De LOP som skapats efter O3-exponering innefattar
lipoperoxylradikaler, hydroperoxider, malonyldialdehyd, isoprostaner och 4-hydroxynonenal [4-HNE]. Måttlig oxidativ stress orsakad av O3 ökar aktiveringen av den transkriptionsfaktor som medierar Nuclear Factor-Erythroid-relaterad faktor 2 [Nrf2]. Nrf2s domän ansvarar för att aktivera transkriptionen av Antioxidant Response Elements [ARE]. Vid induktion av ARE transkription ökas bildningen av antioxidant enzymer. De antioxidant enzymer som skapas innefattar, men är inte begränsade till, superoxiddismutas [SOD], glutationperoxidas [GPx], glutation-S-transferas [GST],
katalas [CAT], hemeoxysas-1 [HO-1], NADPH- kinonoxidoreduktas [NQO-1], Heat Shock
Proteiner [HSP] och fas II-enzymer för läkemedelsmetabolism. Många av dessa enzymer fungerar som fria radikal scavengers och är kliniskt relevanta för en mängd olika sjukdomar.[10] O3, liksom andra medicinska gaser, t ex kolmonoxid [CO] och kväveoxid [NO], har olika effekter beroende på mängden av gas och cellens redoxstatus. Det finns ett komplext förhållande mellan dessa tre medicinska gaser, eftersom O3 ökar produktioen av HO-1, även refererad till som HSP av 32 kPa [Hsp32], [11] enzymet som är ansvarigt för CO-bildning och nedregulerar NO-syntas, som genererar NO. Vidare uppreglerar O3 expressionsnivåerna av Hsp70, som i sin tur är strikt relaterat
till HO-1. O3 kan komma att få en roll i Hsp-baserad diagnostik och behandling av sjukdomar som hänger samman med abnorm bildning av fria radikaler. HO-1 degraderar hem, som kan vara giftigt beroende på den mängd som produceras, till fritt järn, CO och biliverdin [en prekursor av bilirubin], en neutralisator av oxidativ och nitrosativ stress på grund av dess förmåga att interagera med NO och reaktiva kvävearter.[12.13] Det är klart att Heat Shock Responset [HSR] ger ett cytoprotektivt tillstånd under inflammation, cancer, åldrande och neurodegenerativa störningar.[14] Med tanke på sina omfattande cytoprotektiva egenskaper är HSR nu ett attraktivt mål för utveckling av nya farmakologiska substanser. [2]. Hsp70 är involverad i co- och post-translationell veckning, kvalitetskontroll av missveckade proteiner, [14] veckning och montering av de novo-proteiner i makromolekylära komplex, såväl som anti-aggregering, proteinåtervinning , och nedbrytning.[16] HO-isoformer erkänns som dynamiska sensorer av cellular oxidativ stress och regulatorer av redoxhemostas genom hela det fylogenetiska spektret. Effekten av O3 på dessa cellaktiviteter fortsätter att utvärderas. Hormesis är en potent, endogen försvarsmekanism mot dödliga ischemiska och oxidativa attacker mot multipla organsystem.[14] O3 kan ha en hormonell roll vid reglering av de
antiinflammatoriska och proinflammatoriska effekterna av CO, inklusive prostaglandinbildning besläktad med NO, vilken har varit visat sig utöva några av sina biologiska effekter genom modulering av prostaglandin-endoperoxidsyntasaktivitet.[16] Inhiberande HO-aktivitet förhindrar CO-biosyntes och dess nedströms effekter [16]; Effekten av O3 på denna kaskad är ännu inte fastställd.
Djurmodeller har visat på fördelaktiga effekter av profylaktisk O3-terapi vid kontroll av
åldersrelaterad oxidativ stress.[18, 19] Bevis gavs för att visa att låg O3-dosadministration gav positiva effekter på åldersrelaterade förändringar i hjärtat och hippokampus på råttor. Ytterligare forskning har utförts som ger utrymme för spekulation över att O3-terapi kan påverka mekanismer som är inblandade i att återbalansera det dysreglerade redoxtillstånd som uppstår vid ökande ålder.
[20] Man lyckades visa en tydlig minskning av lipid- och proteinoxidationsmarkörer, minskning av lipofuskindepositioner, återställande av glutation [GSH] nivåer och normalisering av GPx-aktivitet i åldrad hjärtvävnad. O3 visades reducera åldersrelaterade energifel i hjärtat och hippocampus hos råttor. Forskare misstänker att en färbättring av den hjärtcytocoliska kalciumnivån och återställandet av försvagad Na + -K + ATPas-aktivitet i respektive hjärta och hippocampus var associerade med de förbättringar som visades.[20] I hopp om att uppnå en förnimmelse av de möjliga toxiska komponenterna i samband med O3-terapi gjordes en studie för att bedöma omfattningen av lesioner på Humana Hematiska
Mononukleära Celler [HHMC], humant tymepitel, murina makrofager, mus-splenocyter och B16 melanom-murina celler. Ett signifikant fyndvar att Hsp70 uppvisade en O3-inducerad ökning av biosyntesen i HHMC. Hsp70s bildas som svar på termisk chock och andra stressorer för att klara den skada som stimulerar deras biosyntes.[20] Dessutom stimulerar de flera immunsvar i lymfocyter och makrofager. Studien gav bevis för att O3 är en stressor som kan reglera biosyntesen av Hsp70, utan toxicitet för cellmembraner. ;Membranerna hos makrofager är starkt resistenta mot den eventuella toxiciteten hos O3 vid höga koncentrationer; HHMC är mindre resistent vid
spektrumets övre del. Ovanstående uttalande bör inte diskutera effektiviteten av O3 som en terapi eftersom Hsp70s induceras i HHMC utan problem i en dos upp till 20 μg / ml – en typisk dos som ges i O3-AHT. [20] Cisplatin [CDDP], en behandling som används mot en mängd olika cancerformer har observerats ha nefrotoxicitet hos 25% av patienterna som en bieffekt. Förekomsten av denna nefrotoxicitet anses bero på generering av fria radikaler och oförmåga hos ROS-hämmare att reparera dessa molekyler,
vilket leder till akut njursvikt. O2-O3-terapi användes för att öka antioxidantkapaciteten hos råttor utsatta för CDDP jämfört med en kontrollgrupp. Serumkreatinnivåerna reducerades avsevärt med O3 jämfört med kontrollgruppen. Förutom att dämpa nefrotoxiciteten återställde O2-O3-terapin
också nivårna av antioxiderande enzymer [GSH, SOD, CAT och GSH-Px], som vanligtvis minskas av CDDP. Dessutom reducerades tiobarbitursyrareaktiva ämnen [TBARS], vilket är en markör för lipidperoxidering i njuren. [22,23] I en annan studie udersökte man effekten av O3-AHT-terapi i kombination med peroral
administrering av coenzym Q10. Kontrollgruppen fick enbart O3-AHT. Man lyckades där påvisa en signifkant ökning av SD och Katalas i gruppen som fick O3 + Q10 samtidigt som man noterade en reduktion i nivån av Malondialdehyd, en produkt av lipidperoxidering, en indikator för oxidativ membranskada.
Flera studier har visat att O3-terapi ökar aktiveringen av Nrf2 genom induktion av måttlig oxidativ stress.[16.24] Detta kan i en längre tidsram användas för att återställa balansen i redoxsystemet.
[22,23] Forskare har hävdat att det totala antioxidant statuset och plasmaprotein-tiolgruppnivåer i ett blodprov är indikatorer på den exakta mängd O3 som krävs för att optimera behandlingen.
Genom att utveckla mer exakta antioxidantstatusindikatorer skulle en mer optimerad individuell behandling kunna uppnås.[8,23,25] Ett system föreslår samtidigt mätning av olika biologiska markörer i blodet, såsom GSH, GPx, GST, SOD, CAT, konjugerade diener, totala hydroperoxider och TBARS. Med hjälp av en algoritm kan information samlas om den totala antioxidantaktiviteten, den totala prooxidantaktiviteten, redoxindexet och graden av oxidativ stress. System som detta kan ge input för optimal dosering och respons på O3-terapi. [8,24,25]

Vaskulära och Hematologiska Effekter
O3 är en stimulator för transmembranflödet av O2. Detta leder till en Ökning av O2-nivån i cellen vilket gör mitokondriella andningsvägar effektivare.[26] I röda blodkroppar kan O3-AHT öka fosfofruktokinasaktiviteten, vilket ökar graden av glykolys. Genom att öka glykolytisk hastighet får vi en ökning av ATP och 2,3-difosfoglycerat [2,3-DPG] i cellen. Därefter, på grund av Bohreffekten, förekommer ett högergående skifte i oxyhemoglobin-dissociationskurvan vilket medger att det syrebundna hemoglobinet frigörs lättare i ischemiska vävnader. Kombinerad med ökningen av
NO syntasaktivitet sker en markant ökning av perfusion till området under stimulering av O3-AHT.
[27]. Med upprepad behandling kan tillräcklig med LOP genereras för att nå benmärgen som reagerar på upprepade stressorer genom att simulera erytrogenes och uppreglering av antioxidant enzymer. O3 orsakar också en minskning av nikotinamidadenindinukleotid [NADH] och hjälper till vid oxidation av cytokrom C.[2,28] O3 har också visat sig förbättra blodcirkulationen och syretillförseln till ischemiska vävnader.[30] Flera studier har visat att korrigeringen av kronisk oxidativ stress via ökningen av antioxidant enzymer pga O3 kan öka erytroblastdifferentiering. Detta leder till en progressiv ökning av erytrocyter och ger dem också ökad motståndskraft mot oxidativ stress. Detta kallas “oxidativ preonditioning”. [1,30] O3 ökar också nivåerna av prostacyklin, en känd vasodilator.[2] Det har spekulerats i att O3: s oxidativa kapaciteter skulle störa endotelproduktionen av NO och därigenom förhindra vasodilation. Studier har dock gett bevis för att eftersom NO inte i väsentlig grad transporteras väsentligt till kärlväggarna i blodkärlenl, är en skadlig interaktion osannolik.[30] Eftersom HO-relaterat bilirubin [32] har visats interagera med NO, [11,122] , kan O 3-inducerad HO uppreglering modifiera NO-produktionen och påverka vasodilationen.
Helt oväntat har studier visat en på ökning av NO i sambands med O3 terapi, vilket ledde till spekulationer angående O3: s möjliga förmåga att aktivera gener associerade med NO syntas produktion för att ytterligare främja högre nivåer av NO-bildning. Dessutom spekuleras i att O3 stimulering av antioxidant enzymer kan öka NO-nivåerna. Medan endotelgenererad superoxid stör aktiviteten hos NO, reglerar O3 enzymerna för att minska skade-effekterna av ROS som är en av huvudorsakerna till skadlig vasokonstriktion. [29,32] Den profylaktiska rollen av O3 har undersökts med hepatisk ischemi / reperfusion [I / R] skada, ett fenomen associerat med levertransplantation. Hepatisk I / R är ett kliniskt olöst problem huvudsakligen på grund av att man inte känner till mekanismerna som ligger till grund för denna sjukdom. Sammanfattningsvis fann man att Ozonets oxidativa preconditioners [ozonOPs] skyddar mot lever I / R-skador genom mekanismer som främjar en reglering av endogena NOkoncentrationer och upprätthållandet av en tillräcklig cellulär redoxbalans. OzonOPs postuleras även reglera endogena antioxidantsystem och generera en ökning av NO-produktionen, vilka båda är skyddsmekanismer mot lever och bukspottkörtelskador. Resultaten i denna djurmodell gav bevis
för att ozonOPs skyddade mot lever I / R via en ökning av koncentrationerna av endogen NO och stimulering celler till ett mer balanserat cellulärt redoxsystem.[33] Dessutom har man noterat en förbättrad aktivering av adenosin Al-receptorer i råttmodeller där man behandlat lever I / R med O3.
[32] Man har också studerat effekten av O3 på njur I / R hos råttor. Renal I / R är en primär orsak till akut njursvikt efter transplantationskirurgi. Resultaten från en studie av Orakdogen et al.[35] visade på ökning av endotelialt NO-syntas och inducerbart NO-syntasuttryck av ozonbehandling. OPs var nära relaterade till den ökande NO-produktionen samtidigt som de reducerade njurskador genom att undertrycka endotelin [2, 34].
Cerebral vasospasm efter subaraknoid blödning är ett stort problem för rehabiliteringen av dessa patienter. I en djurmodell undersöktes effekterna av intravenös O3-terapi på vasospasmer i femoralartären hos råttor. Histopatologiska och morfometriska mätningar gav bevis för att O3-terapi minskade morfometriska förändringar, störningar i endotelceller och blödningar som är ett resultat av vasospasm. Studien spekulerade i att de antioksidativa och antiinflammatoriska effekterna av O3 kan vara en potentiell ny behandlingsmöjlighet vid behandling av posthemorragisk vasospasm. [35]

Patogeninaktivering
När bakterier utsätts för O3 in vitro oxideras fosfolipiderna och lipoproteinerna som ligger inom bakteriens cellmembran. På detta sött minskas cellmembranets stabilitet. O3 interagerar också med svampcellmembraner. Detta stör integriteten hos cytosolmembranet och bidrar till att oxidera glykoproteiner, glykolipider och blockera enzymatisk funktion. Kombinationen av dessa reaktioner orsakar inhibering av svamptillväxt och mortalitet hos bakterier och svampar. [3, 5, 7] In vitro har O3 visat sig störa kontakten mellan virus och celler för lipidinhöljda virus via oxidation av lipoproteiner, proteiner, och glykoproteiner, vilket således stör de virala reproduktionscyklerna [2,4, 36] Specifikt har djurmodeller visat att O3-terapi som ett tillägg till vankomycin förbättrar djurets förmåga att eliminera meticillinresistent Staphylococcus aureus mediastinit.[37]. En annan studie har visat på förbättrad behandlingseffekt vid kombination av O3 behandling och antibiotika, jämfört med enbart antibiotika vid behandling av långvariga lunginflammationer. [38].

Immunsystemaktivering
In vivo har O3-behandling visat sig ha mångfacetteradde effekter vid interaktion med PUFA. Som tidigare nämnts reagerar O3 med PUFA och andra antioxidanter, varvid H2O2 och olika peroxidationsföreningar bildas. H2O2 diffunderas lätt till immunceller och har visat sig fungera som ett regleringssteg i signaltransduktionen, vilket visat sig underlätta en mängd immunsvar.
[36,39] Specifikt ses ökningar av interferon, TNF (Tumor Nuclear Factor) och interleukin (IL) -2 .
Ökningarna med IL-2 är kända för att initiera immunsvarsmekanismer.[2] Dessutom aktiverar H2O2 nukleär faktor-kappa B (NF-KB) och transformerande tillväxtfaktor beta [TGF-β], vilket ökar immunaktiv cytokinfrigöring och uppreglering av vävnads remodellering. H2O2 medierar verkan av NF-KB genom att öka aktiviteten hos tyrosinkinaser som kommer att fosforylera IκB, en subenhet av transkriptionsfaktorn NF-KB.[35,38] Låga doser av O3 har visats hämma prostaglandinsyntesen, frigöra bradykinin och öka sekretionen av makrofager och leukocyter.[34] Ökningen av H2O2- och NO-nivåerna stimulerar också en anmärkningsvärd ökning av IL-8. IL-8 aktiverar också NF-KB, vilket möjliggör ökad produktion av ROS scavengers.[8] Djurmodeller som använder O3 har visat sig minska och förebygga inflammatoriska reaktioner som härrör från närvaron av E. coli i njursystemet.[26,38] Ytterligare studier har visat bevis på de antiinflammatoriska effekterna av O3. I en studie av Chang et al. (24) renade man fram synoviala fibroblastceller från humana patienter med reumatoid artrit och injicerade dem i immunkompromoterade musleder. Genom att använda en Ozonsan-a-generator för att leverera exakta gasflöden till blodkärl i det lokala området upptäckte författarna att en 3% och 5% O3- applikation signifikant minskade de proinflammatoriska cytokinerna IL-1β, IL-6 och TNF-a utan någon toxicitet eller allvarliga biverkningar. [24] Studier har visat att humana cancerceller från lung-, bröst- och livmodertumörer hämmas på ett dosberoende sätt genom O3-terapi in vitro. O3-koncentrationer av 0,3 och 0,5 ppm inhiberade cancercelltillväxt med 40% respektive 60%. Vidare påverkades de icke-cancerösa kontroll cellerna inte av dessa nivåer av O3. Vid 0,8 ppm inhiberades cancercelltillväxt med mer än 90%. Dock varinhiberingen av kontrollcelltillväxten mindre än 50%.[40]

Kliniska Användningsområden
Med sin ständigt växande mångfald av användningsområden finner O3-terapi en plats inom många grenar av medicin och medicinska specialiteter. Faktum är att dess kliniska användning kan ordnas systematiskt i behandling av hjärt-kärl sjukdomar, sårvård , perifer vaskulär sjukdom, neurologiska sjukdomar, huvud och nacke , ortopediska sjukdomar, gastrointestinala sjukdomar, genitouretala sjukdomar, autoimmuna sjukdomar, cancer och infektioner. Dessa indikationer är baserade på ett flertal humana kliniska randomiserade studier. Inga allvarliga biverkningar har noterats i samband med studierna. Ozon används också inom Odontologi och Veterinärmedicin.

av Mikael Nordfors, läkare

för att läsa hela artikeln inklusive referenser kontakta: kwame.ingemar@hotmail.com