Återigen har Sveriges rättvisa visat sig vara skandalös. Tidigare domar vi på AlmaNova skrivit om var fallet mot Susanne Johansson, laserterapeuten som räddade liv men som straffades med en hård dom på 2,5 års fängelse. Orättvisan haglar ständigt mot den harmlösa och oskyldiga produkten CBD-olja, som trots avsaknad av psykoaktiv effekt i svensk domstol klassas som narkotika.                Här beskriver vi fallet Paolo Macchiarini ingående samt i slutet av artikeln citeras domen mot honom som föll den 16 juni 2022.

 

Den 16 juni 2022 förkunnade Sveriges radio domen mot Macchiarini. Längst till vänster syns AlmaNovas reporter Ingemar Ljungqvist, som medverkade under den flera veckor långa rättegången.

Paolo Macchiarini – parallellen med dagens injektioner                                                                           Den nästan månadslånga rättsprocessen mot Paolo Macchiarini  har nått vägs ände. Återigen, efter tio år, från det att patienterna som uttnyttjades dog av sviterna av de försök de utsattes för, så är det två frågor som borde resas. De borde stå i eldskrift för alla oss som besökt rättegångarna – men det verkar som om övriga journalister går omkring med en hjärndimma – att de är helt hypnotiserade av den skandal som i nutid utspelar sig – och som har så slående likheter med fallet Paolo Macchiarini. Den skandal som är förhanden just nu är den med Coronan och med de experimentella mRNA-injektioner som framställts av Pfizer och Moderna. Innan man satte sprutorna i mänskligheten så saknades såväl en etisk prövning liksom de djurförsök som krävs för att man ska introducera nyheter inom medicinen. Men det var ju precis detsamma som gällde för Macchiarini. Han hade på Karolinska i Stockholm opererat in artificiella luftstrupar av plast i ett antal patienter.  Utan djurförsök och etisk prövning i botten.

Visselblåsaren Karl-Henrik Grinnemo utanför Solna Tingsrätt

Visselblåsaren och kirurgen Grinnemo                                                                                                      Av de som åklagaren kallade som vittnen var nog Karl-Henrik Grinnemo den som tydligast och kraftfullast slog fast just detta förhållande. Grinnemo var en fyra kirurger som skulle bistå Macchiarini med hans experiment och han hade valt att ställa upp sedan han charmats av Macchiarinis föreläsningar och också läst in sig på Paolos tidigare publikationer.  Det fanns alltså inga tvivel om att det här rörde sig om banbrytande forskning – även om försvaret runt Macchiarini nu försöker bortförklara det med att han tog till de yttersta metoder för att rädda patienter som annars skulle dött. Men när Grinnemo blev kritisk och undrade varför operationerna gick snett uppdagade han den dubbla bluffen. Macchiarini hade vare sig något etiskt tillstånd för denna verksamhet och det saknades också djurförsök som måste ligga till grund för försök. Det hade männen runt Macchiarini bara ibland låtit påskina , det vill säga bluffat sig fram med.

Macchiarini vågade inte visa sitt ansikte för media utan smet ut bakvägen.

Den andra frågan                                                                                                                                              Hur fungerar egentligen svenskt rättväsende när det faktiskt nu tagit tio år från det Macchiarini inledde sina försök tills den svenska rättvisan kom underfund med att detta kunde likställas med vållande till annans död – alternativt som det blev nu: Misshandel. Denna långsamhet har ju medfört att Paolo Macchiarini har kunnat fortsätta sin verksamhet både i Ryssland och i Turkiet med fler ödesdigra ingrepp. Självklart så ställer sig också åklagaren Jim Westerberg, som för övrigt kommer från Göteborg, sig samma fråga. Vi har inget definitivt svar på den frågan, men vi delar Westerbergs synpunkter här. Såväl eminenserna på Karolinska som de höga juristerna liksom också de tongivande i media, alla med bostadsort Stockholm frekventerar samma galamiddagar så därför har man valt någon på avstånd från huvudstaden för att reducera risken för jäv.
I den andra frågan ingår också en analys av medias roll. De flesta ur mainstream media rapporterade om Macchiarini som stjärnkirurgen. Några var dock kritiskt ute och det var Yvonne Åstrand på TVs “Uppdrag Granskning” och SVDs reporter Pirtisalo. Dessa ska ha beröm liksom alternativkanalen Newsvoice som tillät f.d Karolinerprofessorn Johan Thyberg att få utrymme. Det var emellertid först när Bo Lindquist med sin dokumentär “Experimenten” verkligen nådde ut som det skedde en förändring. Nu vid rättegången samlas de tidigare så följsamma media på plats men denna gången för att agera gamar.  Faktiskt bidrog de till den okritiska uppgången av Paolos stjärnstatus – och nu vill de göra scoop runt hans fall.

Alessio Gaggioli, italiensk journalist som AlmaNova träffat hade avslöjat vilken bedragare Macchiarini var långt innan han fick anställning på KI

Alessio Gaggioli var Italiens föregångare till Bosse Lindquist                                                                  Exempelvis hade Alessio Gaggioli på Corriere Firorentino redan tidigare publicerat mer är 300 kritiska artiklar om Macchiarinis förehavanden på Careggisjukhuset i Florens. Där hade Macchiarini redan fått lämnna sjukhuset sedan hans transplantationsförsök, men då med luftstrupar från avlidna, lämnat en rad med misslyckanden bakom sig. De som dött pga Paolos framfart i Florens var fler än det skulle bli i  Stockholm.
Notabelt var att varningarna från Careggi aldrig nådde Stockholm och inte heller pressen var intresserade. När vi från AlmaNova undersökte händelseförloppet i Florens så var vårt faktasökande så givande att vi kontaktade Vetenskapsradions chef Ulrika Björkstén. Då som nu var hon inte intresserad av fakta som gick emot hennes världsbild.

 

Benita Alexander, amerikansk journalist som avslöjade Macchiarinis bedrägerier i Vanity Fair

Benita Alexander, journalisten som charmades av Paolo                                                                      Då var det skillnad med Benita Alexander. Hon var med och bevakade Paolo Macchiarinis första turer Hon är en amerikansk journalist som hade anlitats av amerikanska media att följa en uppåtstigande vetenskaplig pionjär Paolo Macchiarini, och hans bana mot berömmelse. Men också Benita blev ett offer för den charmerande Macchiarini. Det blev gondolturer på kanalerna i Venedig där Paolo öste på med sin charm.  Någon större närvaro hade inte Paolo på sin arbetsplats i Stockholm. När jag som grävande journalist via registrator på Karolinska beställde ut alla flygbiljettsuppgifter uppdagades sanningen. Karolinska hade som löneförmån gett honom fria resor, och det framgick att han bara var på plats tre – fem arbetsdagar per månad. Han verkade föredra att idka kurtiser med sagda Benita. Men när han inviterade henne att gifta sig med honom med självaste påven som vigselförrättare kunde de inre varningsklockorna nå fram i den blinda förälskelsens töcken.
Benita var flerdubbelt bedragen. Paolo var ju redan gift, kanske till och med dubbelt. En fru bodde i Barcelona och en annan i trakterna av Pisa. Det var oklart huruvida Macchiarini först lagligen skiljt sig från fru nummer ett  eller inte.
Hur som helst Benita var på plats i Stockholm nu för ABC News i USA och detta för att vaska fram sanningen. Här hade hon redan fått stor hjälp av sin kollega Alessio i Florens. I tidskriften “Vanity Fair” hade Macchiarinis charmoffensiv mot Benita Alexander avslöjats. Nu ville hon bara att sanningen skulle komma fram. Kanske hon till och med liksom många andra i rättssalen ställde sig frågande till vad domstolen ska slutligen säga när slutpläderingen inträffade.

Jim Westerberg, åklagare

Björn Hurtig, försvars- och kändisadvokat

Slutplädering                                                                                                                                                    Jim Westerberg, åklagaren, yrkade till slut på minst fem års fängelse. Men Björn Hurtigs försvarstal för Macchiarini innehöll flera finesser. Hurtig önskade att Macchiarini frikänns helt. Främst byggde hans försvar på att Paolo Macchiarini enbart opererat på patienter vars tillstånd var sådant att de inom en mycket kort tid ändå skulle dö. Det var absolut inte en fråga om ett forskningsprojekt. Hurtig ansåg också att åklagaren allt för mycket pekat ut Paolo som ensam skyldig till utgången. Det hade i begynnelsen vid Karolinska skapats en aura runt dessa försök. Man hade haussat upp tekniken och här var Macchiarini långt ifrån ensam skyldig. Dessutom hade åklagaren i sin plädering använt sig av begreppen “Vetenskap och Beprövad Erfarenhet” (VoB) respektive “Vitalindikation”. Båda dessa begrepp har brister när det gäller juridisk definition och därför ska de tas med en stor nypa salt, dvs inte användas i en rättegång så ensidigt som åklagaren gjorde.
Susanne hamnar snabbt i fängelse                                                                                                                 Hela den långsamma juridiska uppföljningen av Macchiarini frågan är besvärande. Speciellt om detta ska jämföras med en annan juridisk process. I fallet med laserterapeuten Susanne Johansson blev processen omvänt mycket snabb. Från polisanmälan till verkställande dom som slutade på 2,5 års fängelse löpte de juridiska greppen som på räls. Detta trots att varnande sakkunniga talade om Justitiemord.  Här skymtar myglet fram ännu tydligare. Någon ville helt enkelt röja bort en mycket framgångsrik och patentsökt energi- och behandlings-metod från den medicinska marknaden. Då fungerade processen väl för läkemedelsmaffian – men till patienternas nackdel. Deras möjlighet till livräddande behandling avbröts då Susanne Johansson hamnade i fängelse. I fallet med Paolo rörde det sig om en dödlig experimentbehandling och då kan rättvisan skina med sin frånvaro. Om Susanne Johansson är det nästintill enbart AlmaNova som gett hennes version – den sanna – av händelserna. https://almanova.eu/laserterapeut-i-fangelse-raddade-liv/
Den skandalösa domen                                                                                                                                    Så kommer vi slutligen fram till avgörandet. I domen står att läsa att Paolo Macchiarini döms för en av tre åtalspunkter. Då två transplantationer genomfördes i nöd kan de därför inte föranleda straffansvar, medan den tredje transplantationen var oförsvarligt. Juryn anser att han med erfarenhet av de två första fallen borde att stoppat fortsatta operationer. Man menar samtidigt att han inte tillfogat patientens svåra skador med uppsåt och därför ska han inte dömas för misshandel, utan för vållande av kroppsskada. Den gärning han nu döms för har ett förhållandevis högt straffvärde, men ett frihetsberövande är ändå inte aktuellt. Eftersom något annat inte framkommit än att Paolo Macchiarini är ostraffad och lever under ordnade förhållanden blir påföljden villkorlig dom. Och med hänsyn till den långa tid som gått sedan gärningen begicks ska den villkorliga domen inte förenas med ett bötesstraff.
Slutsats                                                                                                                                                           Under rättegången hävdade åklagarna att ingreppen resulterat i ett tortyrliknande lidande för patienterna, som alla är döda idag. Dessutom utförde Macchiarini operationerna utan några tillstånd och utan att det fanns giltiga djurförsök som låg till grund för dem. Läkemedelsverket hade aldrig gett sitt tillstånd till operationerna, därför var de olagliga. Enligt åklagarna var brotten att betrakta som grova med ett straffvärde som klart överstiger fem år. Istället gick Macchiarini fri med villkorlig dom – dvs han kommer inte att avsitta sitt straff i fängelse. Han fick böta 500 kr totalt.                                                                                                                                                          Kostnaden för Macchiarinis advokat har uppgått till 2 miljoner kronor. En summa som svenska staten får betala. Som om Macchiarini inte kostat samhället tillräckligt med pengar. Åtminstone tre undersökningar (Gerdin, Heckscher och Asplund ) och så nu en tingsrättsbehandling med stora kostnader. Det dyrbara kalaset ska betalas av skattebetalarna – och en populär nedskärning har ju varit besparingar inom äldreomsorgen  — färre stödjande händer och billigare kosthåll. Sammantaget med alla som miste jobbet på KI efter skandalen uppdagades har det troligen kostat samhället uppemot en miljard kronor. En summa som istället borde ha gått till att rädda liv.

Av Ingemar Ljungqvist & Anna Böhlmark

 

FOTNOT: AlmaNova sitter på hemliga dokument som innehåller en korrespondens mellan KI och institutioner och regionpolitiker i Toscana. Dessa dokument innehåller sanningen kring vad som föranledde att Macchiaraini trots alla bevis mot honom till slut ändå hamnade på KI och där skandalen blev ett faktum som kunde ha undvikits.