DN vilseleder om sockermyter – Läkare kommenterar

0
3032

DN:s medicinreporter Amina Manzoor skriver om vad DN anser är sant och falskt om ”sockermyter” i artikeln ”Medicinreportern ger svar om socker”. NewsVoice bad läkaren dr Agneta Schnittger kommentera Manzoors uppfattning om några av de ”myter” som hon tar upp. Det visar sig att DN förenklar i sina svar på komplexa frågor och även vilseleder läsarna att ta dåliga beslut för sin hälsa. 

Text: Agneta Schnittger

Vad som är bäst för vår hälsa och vilken mat vi skall äta har under en lång tid varit ett hett debattämne i såväl dagspress och radio/TV som i sociala media. DN: s reporter Amina Manzoor tar upp flera intressanta diskussionsämnen.

img_1502-kopia
Agneta Schnittger lever som hon lär: naturnära. Hon är författare till böcker om insulin och diabetes. FOTO: Anna Böhlmark

DN:s påståenden:

  • Barn blir inte hyperaktiva av socker,
  • socker är inte bättre än sötningsmedel,
  • socker göder inte cancer,
  • HFCS är inte ett extra farligt socker och man kan inte bli beroende av socker.

Dessa påståenden speglar en allmän uppfattning hos de tongivande experterna inom området för kost och hälsa.

De överensstämmer med de vanligen citerade epidemiologiska studierna, som ligger till grund för de rekommendationer och riktlinjer som Livsmedelsverket, Socialstyrelsen och Statens Beredning för Medicinsk   Utredning (SBU), ger ut.

Svårigheterna ligger i att tolka dessa studier, som sällan ger orsakssammanhang, som sällan har pågått under tillräckligt lång tid, som ofta är bemängda med statistiska felaktigheter och som leder till slutsatser utifrån forskarnas förväntade resultat, vilket ligger i sakens natur. Vi skall granska dessa påståenden närmare.

DN:s och Amina Manzoors uppfattning om sockermyter granskas

Medicinreporter Amina Manzoor på DN om sockermyter - Skärmdump från DN.se
Medicinreporter Amina Manzoor på DN om sockermyter – Skärmdump från DN.se

Amina Manzoor påstår: ”Nej, barn blir inte hyperaktiva av socker”

Agneta Schnittger kommenterar:
De barn som undersökts har varit barn som fått diagnosen ADHD. De har en komplex samling av symtom, dels tecken på utåt-agerande, hyperaktivitet och aggressivitet dels brist på uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter och slutenhet.

Dessa symtom kan framkallas av många olika agens allt från traumatiska händelser i tidig ålder och genetiska enzymdefekter till inflammationsskapande förändringar i kosten såsom glukos och olika sorters proteiner i gluten och i mejeriprodukter.

Dessa agens har en gemensam nämnare. De leder till inflammatoriska förändringar i nervcellerna, som i sin tur rubbar balansen mellan flera olika neurotransmittorer. Medicinering med centralstimulantia höjer halten dopamin, men hjälper endast cirka hälften av barnen. Den andra hälften får svåra biverkningar.

Dopamin är en stimulerande neurotransmittor. Höga halter av transmittorn ger bl a ängslan, rädsla, känsla att falla i bitar, sömnrubbningar och panikattacker. Stora mängder socker frigör stora mängder dopamin i hjärnan.

Ref: Ref Johnson et al: ”ADHD Is it time to reappraise the role of suger consumption”, Postgrad Med 123(59); 39-49.

Noradrenalin är också en stimulerande neurotransmittor. Olika stresstillstånd sätter kroppen i alarmläge och ökar den stimulerande neurotransmittorn noradrenalin, vilken ber levern att frisätta mer energi i form av socker (glukos).

Glutamat, ett vanligt tillskott i industrilagad mat (E 621), är en stimulerande neurotransmittor, som verkar på nervcellerna och orsakar bl a hyperaktivitet.

Känt är att vissa personer snabbt blir aggressiva och har svårt att sitta still, när de äter socker och andra snabba kolhydrater.

Agneta Schnittger vid sin gård i franska Provence. FOTO: Anna Böhlmark
Agneta Schnittger vid sin gård i franska Provence. FOTO: Anna Böhlmark

Ref. Werbach 1992: ”Nutritional influences on aggressive behavior”, J Ortomol Med (7)1; 45-51.

Se vidare Ann-Marie Lidmarks bok: ”Bli frisk utan mediciner – Om ADHD och autism”.

Detta är några exempel på substanser som rubbas vid olika orsaker till hyperaktivitet. Denna komplexa bild av barn med hyperaktivitet lämpar sig således inte för epidemiologiska studier ej heller för metaanalyser. De bevisar ingenting. Man måste förstå vad som händer i hjärnan.

Amina Manzoor påstår: ”Nej, socker är inte bättre än sötningsmedel”

Agneta Schnittger kommenterar:
Modern forskning visar att såväl naturligt socker som sötningsmedel sätter igång insulinsekretionen. Artificell sötma lurar kroppen att sända ut insulin i blodet och dammsuga blodet på sockermolekyler, vilket sänker ett normalt blodsocker. Detta leder till alltför lågt blodsocker, vilket omedelbart ger ett sockersug, ofta åtföljt av dåligt humör och intag av blodsockerhöjande mat.

Risken för överätning är stor. Ett svängande blodsocker infinner sig lätt till skada för blodkärl och nerver.

Ref. Diabetes. 2008 May;57(5):1349-54. doi: 10.2337/db08-0063. Epub 2008 Feb 25. ”Oscillating glucose is more deleterious to endothelial function and oxidative stress than mean glucose in normal and type 2 diabetic patients”.

Till yttermera visso lär sig kroppen efter en tid med artificiella sötningsmedel att hålla inne med insulinet eftersom det inte är säkert att blodsockret är för högt. Insulinet kommer då ut med en fördröjd verkan, även när vi äter vanlig mat, vilket gör att blodsockret får stiga för mycket innan det regleras.

Ref. Swithers&Davidson, ”Behav Neurosci.” 2008, 122:161-173.

Vi får samma effekt som ses hos prediabetiker. De har just ett fördröjt insulinsvar. Ref. Joseph R. Kraft. Se även Martin Ingvars böcker Hjärnkoll på vikten och Hjärnkoll på maten!

Sötningsmedel är livsmedelsindustrins svar på ett sockerbehov som grundlägges så tidigt som i spädbarnsåren, ja, tom under fostertiden genom moderns matvanor.

Sötningsmedel är ett svar på den ökade fetmaepidemin och ökningen av diabetes typ 2. De metabola effekterna av sötningsmedel är dock minst lika allvarliga som effekterna av det ökade sockerintaget. Fetmaepidemin kommer att fortsätta.

 

Läs hela artikeln på Newsvoice.se

LÄMNA ETT SVAR