Tidigare skrev jag om de svåra hälsoproblem som drabbade mig under våren 2015. Här fortsätter min berättelse om mitt sökande efter roten till problemen. Det har blivit en hälsoresa som har fört mig halva jorden runt.
Text: Anna Böhlmark
Man kan säga att det började med en tand som visade sig vara svårt infekterad. Även om problemen kring den infekterade tanden löstes efter ett tandläkarbesök i Uppsala i april 2015 (se nr 3/2015), skulle inte min hälsa vara helt återställd. Under hela sommaren upp- repades samma visa, gång på gång.
Symptomen var förvisso något mildare än under våren, men sjukdomsbilden var densamma, ofta återkommande inflammationer i bihålorna, ont under fötterna och i händerna, obehag i hjärttrakten och besvär i stortåoch tummar. Även hormonrubbningar hade uppstått, med oregelbundna blödningar och smärtor som tidigare inte funnits.
Vid slutet av sommaren hade jag också vaknat upp med känningar i bakre delen av huvudet, på samma sida som den gamla rotfyllda tanden satt. Jag tänkte: det kan inte vara bra att gå runt med dessa besvär som kändes som en infektion i hela kroppen. Då bestämde jag mig för att göra något åt saken. Här är fortsättningen påden resa som till slut skulle leda mig tillbaka på hälsans väg..
Sollentuna i april
De besvär jag sökte för denna gång var ömhet och domningar i fötter och händer, plus de ofta återkommande smärtorna i nacke och axlar. Orsakerna bakom dessa uppdagades vid ett besök hos Linda Lundberg i Sollentuna. Efter att Linda hade kännt och upptäckt låsningar i min rygg och i fötterna, frågade hon mig om jag hade varit med om något traumatiskt som spädbarn. Svaret kom snabbt från mig.
Som bebis hade jag en mild vårvinterdag legat i barnvagnen och hade fått ta emot kilovis med snö som fallit från taket. Denna händelse, förklarar Linda för mig, har utan tvekan gett upphov till låsningar i muskulaturen, som visat sig först nu, när jag kommit upp i 34-årsåldern.
Det lilla barnet kunde inte försvara sig med annat än med att dra åt musklerna, vilket ledde till försämrade blodcirkulation och spänningar.
Vid Lindas behandlingar, då hon palperar vissa speciella punkter, känner jag hur blodet strömmar ut i mina händer och fötter. Vid ett tillfälle känns fötterna så varma som om jag hade suttit med dem framför en öppen brasa.
Toscana – slutet av maj
Jag spenderar fem dagar i varma svavelbad som balanserar upp min kropp. Baden i kombination med hälsosam mat, sol och promenader gjorde att jag började må bättre igen.
Hong Kong i juni
Genom akupunktören Yiping Thelander hade jag fått kontakt med Sofia Dong, en kinesisk doktor i Hong Kong som är ortoped, akupunktör samt zonterapeut. Jag beslutade mig för att åka dit. På flyget till Hong Kong sådrog jag på mig en näs- och halsinfektion. Sofia upptäckte att mina stortår var stela och musklerna knastriga. Hon knäckte och mjukade upp dem. Hon gjorde detsamma med tummarna. Sedan satte hon nålar i min högra arm. Efter behandlingen försvann på nytt de obehagliga känslorna i fötterna – särskilt stortår och tummar kändes ”befriade”.
Den direkta effekten av behandlingen, och troligtvis speciellt zonterapin, blev att jag fick springa på toaletten för att kissa varje halvtimme i fyra-fem dagar. En utsöndringsprocess hade satts i gång, vilken varade i cirka tio dagar efteråt.
Hjärup, utanför Lund, juni
På resan till Hong Kong hade jag dådragit mig en förkylning som inte ville ge med sig. Genombrottet mot den skedde när jag fick akupunkturna lär satta runt näsan och på öronen av terapeuten Annika Tjäder i Hjärup. För det onda som hade återkommit i fötterna gav hon mig välgörande zonterapi. När hon tryckte på vissa punkter under fötterna ömmade det, men Annikas händer var så behagliga att det aldrig gjorde riktigt ont. Däremot kunde hon konstatera att jag troligtvis på nytt hade fått en infektion. Flera av de inre organen, som gjorde sig påminda vid zonterapin, hade en del besvär.
Värnamo i juni
Det onda i fötterna hade kommit tillbaka och mina domningar i händerna hade förvärrats. Nu handlade det om ren smärta, främst i långfingrarna. Efter behandlingen hos Yiping märkte jag att långfingrarna kändes som vanligt och att blodet strömmade ut i mina händer, vilket gjorde att jag återfick min normala känsel. Bäst av allt var att det onda i fötterna försvann, åtminstone några veckor framöver.
Florens i juli
Fötterna och händerna kändes nu bättre, men mina bihålor och tillståndet i hjärt- trakten var fortfarande oförändrat. Jag bestämde mig för att göra något som många gör, speciellt i min ålder. Jag började leta på Internet för att söka förklaringar till mina symptom. Jag sökte på ”infektion rotfylld tand” och fick bland de första träffarna en artikel med rubriken “Tandröta och kroniska infektioner i tänder och käkar”.
Grekland i augusti
Jag läser Erik Enbys bok ”Blod, mod och envishet”. Där fick han själv uppleva en hemsk trötthet, ögonsveda och huvudvärk i vänster sida. Ingen läkare fann något svar. Till slut kom så tandvärken, vilken förklarade att han hade en infektion i tandrötterna. Erik skriver även att det kan bildas cystor i käkbenet under rotfyllda tänder och tandbryggor som är förankrade i benet. Om en cystbildning uppstår i käkbenet i anslutning till en avslutad tandbehandling, är det nödvändigt att öppna upp och skrapa bort all cystvävnad.
Jag bestämmer mig för att avlägsna visdomstanden, väl medveten om att man i Kina har för vana att avlägsna samtliga visdomständer redan i ung ålder i förebyggande syfte.
Tanden drogs i Uppsala i september
Jag hade bestämt mig för att avlägsna en tand som rotfylldes för sju år sedan. Därför uppsöker jag tandläkaren Christer Olsson i Uppsala. Då det inte gick att göra om rotfyllningen, hade jag nu förlikat mig med känslan av att leva utan tanden. Jag ville helt enkelt inte leva med ett nedsatt immunförsvar längre, ett immunförsvar som åkte berg och dalbana i min kropp. Många terapeuter på den alternativa sidan brukar rekommendera att man drar ut gamla rotfyllda tänder.
Ingreppet gick snabbt och relativt smärtfritt och Christer var skicklig och noggrann med att se till att rötterna rycktes ut utan att komma åt näsans nervrötter. Här finns det nämligen en risk för att det blir en passage mellan näsa och mun som måste förseglas av en kirurg. Tanden trollades alltså till slut bort. Nu hoppades jag att jag var på väg att komma till slutet av min sjukdomssaga.
“Du kan dricka lite kolloidalt silver då och då. Det tar död på några bakterier i munnen”, säger Christer. “Det kan ta lite tid innan tandköttet läker.”
Tollered i slutet av september
Jag uppsöker Lundborgkliniken, Sveriges främsta klinik för teknologibaserad medicin, i slutet av september. Suzanne Lundborg tar sig hjälpsamt an mig. Med professionell hand går hon igenom min kropp bit för bit. Hon berättar om sin mamma som hade varit på väg att operera höften innan Suzanne lyckades hitta roten till det onda – en nekros med bakterier i käkbenet som spridit sig till höften.
Efter Suzannes genomgång visar resultatet att det i stort inte är några större problem med min kropp. Under- sökningen visar på några tandbakterier plus ett förkylningsvirus som uppehåller sig i lungorna. Det finns tecken på lätt inflammation i magsäck och tjocktarm och svag belastning på sköldkörteln. Suzanne noterar att jag har lite låga värden av magnesium och kan behöva lite extra jod. Här har det inte skett några större förbättringar sedan jag besökte Jan Fredrik Poleszynskis frekvensklinik i Oslo i april. Jan pekade ut exakt samma näringsbrister (se 2000-Talets Vetenskap nr 3/2015).
Uppsala i oktober
När jag kommer på återbesök hos tandläkaren och trollaren Christer Olsson, så upptäcker han karies i en visdomstand i övre käken. Jag bestämmer mig för att avlägsna visdomstanden, väl medveten om att man i Kina har för vana att avlägsna samtliga visdomständer redan i ung ålder i förebyggande syfte.
Christer visar mig ett kinesiskt meridianschema. Där kan man sluta sig till att den vänstra visdomstanden i övre käken är kopplad till stortåoch händer.
Just stortåoch området mellan tummen och pekfingret har ömmat då och då i samband med att det onda i tandköttet uppstått. Efter behandlingen går jag hem med en känsla av att en stor höststädning har skett i munnen. Förhoppningsvis blir detta mitt sista besök på ett bra tag.
Nu återstår att se om symptomen kommer tillbaka. Säkert är att de med höstens intåg har bleknat avsevärt.
Epilog
Några veckor efter det sista tandläkarbesöket i början av november hade alla mina symptom försvunnit helt.
Text: Anna Böhlmark
Läs mer liknande artiklar genom att bli prenumerant på AlmaNova:
