Vilhelm Schjelderup – norsk och nordisk pionjär för frekvensmedicin

Den norske läkaren Vilhelm Schjelderup bor i Tjöme några mil sydväst om Oslo. Han kan utan tvekan räknas som en av de verkligt stora hälsopionjärerna i Norge och i övriga Norden. Han har tagit med sig akupunkturen till sitt hemland i en utvecklad form, men han har också gått längre och sökt efter verkningmekanismerna bakom de alternativa terapier som uppenbarligen fungerar.

Text: Ingemar Ljungqvist

Det hade blivit flera resor till det forna Sovjetunionen, där man låg våglängder före Väst i att se biologiska samband mellan elektromagnetisk strålning ­ både hälsosam och skadlig ­sådan.

Vi sitter i soffan hemma hos Vilhelm och hans nya livskamrat Judith Neum Stokseth. Både Vilhelm och Judith hade bara för något år sedan förlorat sina respektive makar. Det var på promenader till sina forna makar vid besökstiderna på sjukhuset, som de såg varandra. När de senare stötte på varandra på kyrkogården, så började en starkare relation att spira. Och nu, över åttio år gamla, är de ett strålande par.

Vilhelm berättar om sin främsta källa till nytt vetande: den ryska forskningen runt kroppens elektriska parametrar. Där försökte man utröna hur våra celler kommunicerar med varandra med elektromagnetiska, svaga, men fullt verkningsfulla signaler. Flera framstående ryska forskare utvecklade ett helt system och de låg främst i världen med den forskningen.

Potential i det forna Sovjetunionen

Vid ett av sina tidiga besök i Alma Ata runt 1975­-76 fick han erfara den potential som då fanns i det forna Sovjetunionen. Från sovjetiskt håll talade man emellertid maktspråk, precis som Rockefeller under hundra år hade lyckats inordna skolmedicinen under sin finansiära maktsfär.

Kunskapen om kroppens elektromagnetiska signaler skulle kunna användas för att hjälpa människan med hälsan, men samma kunskap under militärens banér, kan användas för militära syften.

Det pågick en maktkamp mellan topparna i Sovjet på den tiden mellan militären och mer humana politiker. Schjelderup skulle få bevittna hur delar av kunskapen lyftes bort från offentlighetens ljus.

­ Brezjnev ville lägga ner den militära delen av forskningen runt elektromagnetismen, eftersom han fruktade att den kunde leda till en vapenutveckling värre än atombomben.

Schjelderup misstänkte också att den grå starr han hade utvecklat kunde vara ett resultat av ryssarnas experimentlusta med frekvenser. Schjelderup har stått på de medicinska barrikaderna i ett halvt århundrade. Han misstänker att den mentalsjukdom som drabbades hans förra hustru var ett försök från den västliga skolmedicinens sida att skrämma honom.

Skolmedicinen i Väst har fortsatt i ryssarnas fotspår i syfte att använda kunskapen om verksamma frekvenser för militärt bruk. Det hade en erkänd kanadensisk psykiater berättat för honom.

Ville gå längre

Efter många erfarenheter om hur man som alternativare blir motarbetad, ville Schjelderup gå längre. Han ville undersöka varför det förhöll sig som det gjorde inom skolmedicinen. I boken “Helsekampen”, som kom ut 2014, har han tillsammans med medförfattaren Britt Hertzberg Untiedt gjort en analys över motsättningen mellan de läkande alternativen som är öppna för nya tankegångar och rön och skolmedicinen som är låst i sitt eget paradigm.

Schjelderup har gett en historisk analys över skolmedicinens framväxt. Det är faktiskt första gången som jag läser en så klockren och avslöjande analys på skandinaviska.

Tidigare är det bara amerikanska författare som sysslat med den sortens analys. Vilhelm Schjelderups klarsyn sprider ett förklarande ljus över alla egendomligheter som utgår från våra myndigheter. John D. Rockefeller spelar inte oväntat en avgörande roll i Schjelderups analys.

Rockefeller drar upp riktlinjerna

1901 drog den gamle John D. Rockefeller upp riktlinjerna för hur medicinen skulle inordnas i ett system som gav makt och pengar åt de som styrde systemet.

Då bildade han Rockefellerinstitutet för Medicinsk forskning. Det var den förste Rockefeller som först försöjde sig på att kränga olja som ett universalmedel mot allehanda krämpor. Om han själv blev sjuk, tog han emellertid homeopatiska läkemedel.

Då, 1901, hade han också lyckats kränga oljan som motorbränsle, vilket hade gett honom en förmögenhet.

1908 var nästa milstolpe i uppbyggandet av Rockefellers skolmedicin. Då inleddes ett samarbete mellan två stora finansiärer ­Rockefeller och Carnegie. De uppdrog åt bröderna Abraham och Simon Flexner att i en rapport formulera riktlinjerna för ett medicinskt system som magnaterna själva kunde kontrollera utifrån såväl makt som penningkälla.

Det gällde att dra upp stränga riktlinjer för hur vetenskapssynen skulle se ut. I första hand riktades systemet mot läkarutbildningen. Det blev en strängt reduktionistisk syn som kan sammanfattas med orden:

“Ett symptom ­ en diagnos ­ ett piller, framtaget av den egna läkemedelsindustrin.”

1910 tog Rockefeller nästa steg och lyckades få med den amerikanska läkarorganisationen AMA som samarbetspartner. Nu skulle man avlägsna synen på människan eller patienten som en helhet från utbildningen på universiteten. Istället skulle man fokusera på kemiska substanser som gick att patentera och som via forskning kunde godkännas som mediciner. Biofysikaliska metoder som utgick från elektromagnetism skulle man inte befatta sig med.

Bildtext: Vilhelm Schjelderup har under hela sitt liv varit besjälad av att hitta naturliga vägar till hälsa. Det förutsätter en öppenhet för att ständigt förkovra sig och försöka hitta guldkornen i floden av nyheter om hälsa.

“Gifternas toxicitet och vilken påverkan de hade på den mänskliga organismen, testades på krigsfångarna bland annat i koncentrationslägret Auschwitz.”

Stiftelserna styr

Både Carnegie och Rockefeller plöjde ner sina vinster i olika stiftelser, vilket gjorde att de kom undan skatter. Samtidigt använde de stiftelserna till att dela ut stora gåvor till universitet och lärosäten, förutsatt att de drevs efter de givna riktlinjerna.

Gåvorna innebar att en mängd patenterbara mediciner skrevs ut av nyutbildade läkare, vilket i sin tur genererade nya vinster för de läkemedelsföretag som också ägdes av finansfamiljerna Rockefeller och Carnegie.

Man hade också slagit an upptakten till att konkurrera ut de läkare som specialiserat sig på homeopati, kiropraktik och osteopati. Nu började också en hetsjakt på dessa alternativ. De enda manuella terapiformer Rockefeller ville godkänna var de som erbjöd kirurgi.

Rockefellers och Flexners inriktning på att styra universiteten mot en ny dominerande skolmedicin skulle få framgång. Enbart under de första 20 åren efter det att rapporten kom ut hade antalet fria universitet som inte stod under dominans av Rockefeller, minskat från 148 oberoende universitet till 66. Framgångarna för Rockefellers skolmedicin vara alltså stora på det nationella planet i USA.

Rockefeller inte nöjd

Men Rockefeller var inte nöjd med detta, utan en internationell arena hägrade. En stor samarbetspartner var det tyska IG Farben, ett företag i kemibranschen som framförallt hade bildats för att de framställde syntetiska färger för textilindustrin. Under första världskriget tillverkade de stridsgaser åt de tyska trupperna. IG Farben var redan ett multinationellt företag med världsomspännande verksamhet. Samarbetet inleddes under mellankrigstiden och växte i omfång före och under andra världskriget.

Man hade bildat en kartell där man delade upp världsmarknaden mellan sig. Ett mindre känt tysk-amerikanskt samarbete var de oljeleveranser som Rockefeller försedde de tyska nazisterna med.

Rockefellers egna tankbåtar gick till Kanarieöarna där tyska tankfartyg mötte upp för omlastning. För den förseelsen kom faktiskt Rockefeller att ställas inför rätta, då det var ett brott mot den blockad man annars upprätthöll gentemot Nazityskland. Rockefeller fälldes och fick betala böter som uppgick till ett par tusen dollar, vilket bör betraktas som felräkningspengar.

Testerna i Auschwitz

Mycket viktigare ur ett medicinskt och vetenskapligt perspektiv var att införliva IG Farbens kunskap om hur man syntetiskt framställer olika derivat av insektsgifter. Dessa gifters toxicitet och vilken påverkan de hade på den mänskliga organismen, testades på krigsfångarna i bland annat koncentrationslägret Auschwitz.

Man fann bland annat ämnen som reducerade kolesterolnivån, sänkte blodtrycket och som avdödade celler stadda i delning. Med den arsenal man nu satt inne med gällde det bara att klassificera höga kolesterolvärden, högt blodtryck och celldelningssjukdomar såsom avvikande hälsovärden. Då kunde man förskriva dessa ämnen som mediciner.

Efter kriget fördömdes IG Farbens agerande och företaget styckades upp. Stora delar slukades av Rockefellerkoncernen, bland annat alla patenträttigheter till medicinska produkter. I Tyskland blev det tre mindre företag som blev fortsättningen på IG Farben: BASF, Hoechst och Bayer.

“För att förhindra alternativa terapier och små konkurrenter bestämde man att substans för att godkännas måste ha genomgått rigorösa och kostsamma kliniska försök.”

Den gyllene standarden

För att förhindra alternativa terapier och för att förhindra små konkurrenter att dyka upp på den medicinska arenan kom man på en annan snilleblixt. För att en substans skulle godkännas som läkemedel måste den först ha genomgått rigorösa och kostsamma kliniska försök. Man satte helt sonika upp en “En gyllene standard” för hur ett läkemedel skulle uppnå ett godkännande. Innan ett läkemedel blev godkänt, skulle det ha genomgått stora, påkostade, dubbelblinda placebokontrollerade randomiserade studier. Nu var det inte längre möjligt för små aktörer att vara med på marknaden. Det var bara ett litet fåtal läkemedelsföretag som ekonomiskt klarade den uppgiften.

Alternativen kunde leva vidare

Trots jakten på att strömlinjeforma ett medicinskt paradigm ­oftast kallat för “Den västerländska medicinen” eller kort och gott “skolmedicin” ­så fanns det en del alternativa terapier som kunde leva vidare vid sidan om universiteten och läkarföreningarna.

Kiropraktorer, osteopater, homeopater och akupunktörer, kunde fortsätta sina värv, trots försöken att eliminera dessa. Men eftersom stödet från samhället var ringa, så hamnade de i den medicinska skamvrån.

För att oskadliggöra akupunkturen som en alternativ form av medicinsk behandling, så införlivades den med skolmedicinen. Det var dock inte så noga med utbildningen hos de akupunktörer som skulle utföra den. Det räckte oftast med att ha genomgått en kortare introduktionskur i akupunktur och att man tillhörde de legitimerades skara. Sedan var det fritt fram att utöva akupunktur på patienter inom vården.

Resultatet blev förstås att patienterna inte blev hjälpta av akupunkturbehandlingen. På så sätt hade man effektivt misskrediterat en konkurrerande medicinsk behandlingsgren inför allmänheten.

Schjelderups viktiga insats

Vilhelm Schjelderup har vederhäftigt och grundligt förklarat uppkomsten av den västerländska skolmedicinens normer och grundläggande axiom. Det gör det lättare för oss att förstå att detta ytterst har varit en mycket medveten och planerad process. Baktanken har hela tiden varit att med detta normsystem som grund kunna kontrollera människors hälsa och göra ytterligare vinst på människor när de har blivit sjuka eller bara uppvisat hälsoparametrar, så kallade riskmarkörer, som avviker från normer och industriinfluerade riktlinjer.

I sammandraget om Rockefellers dominans inom Skolmedicinen har vi hämtat fler faktauppgifter från Michel Culberts arbete “Medical Armageddon”, en bok i tegelstensformat. Det är samma källa som Schjelderup använder som huvudreferens i sin bok Helsekampen.

Text: Ingemar Ljungqvist