Helgen den 18-19 september hölls i Stockholm två viktiga manifestationer – med två helt skilda karaktärer. På lördagen hade man i Stockholm som en av många städer runtom i världen anslutit sig till World Wide Demonstration. Det fanns ingen egentlig arrangör men eftersom det blev en mycket energifylld tillställning med bortemot 600 deltagare så var det en manifestation som strålade ut. Bemötandet från de som stod eller satt vid sidan om på uteserveringar var denna gången mycket blandad. Det var många som beundrande såg upp till alla dessa som i tåget så kraftfullt bröt mot den svenska Jantelagen. Den lag som långt mer än någon annan pandemilag får svensken att normalt protestera med en knuten näve i fickan. Allra bästa filmupptagning från både tal och demonstranter fångade Lennart Matikainen på sin filmkamera.
Hand i hand med polisen
Men det var också en manifestation där polisen och de demonstrerande verkligen gick hand i hand. Samarbetet var så gott att man till och med inne i Riksdagsgången kunde stanna till och utmana med att fira den kommande demokratin – inte den som man officiellt vill fira 100-årsdagen av eftersom det var först 1921 som kvinnorna fick rösträtt. I den kommande ska vare sig mötesfrihet eller yttrandefrihet inskränkas, som med årets pandemilag. Ännu mindre ska man i den demokratin indela svenskarna i två lag. De som är vaxxade och får bära vaccinationspass som ger tillträde till större evenemang. Det fanns redan de i tåget som bar det andra passet; en liten försynt gul Davidsstjärna där det står “unwaxxed” i mitten. Det var också symboliskt att en kvinna som är bosatt i Sydafrika, som ganska nyligen lämnat ett apartheidsystem, som var den som med sin gitarr och sång på svenska tog upp enande toner. Kvinnan var Natalie Baxter, en av dagens hjältinnor under de två dagarna.
Se video med Natalie Baxters specialskrivna låt för manifestationen
Henning Witte
Det fanns också manliga hjältar på plats. I vimlet sågs Henning Witte, som precis denna helgen fick upprättelse i SwebbTV för att han skrivit den bok som allra bäst beskriver händelserna runt Estonias förlisning. Det är ganska fantastiskt att inte majoriteten av svenskarna genomskådar att det är precis samma media och samma politiska krafter som gjort allt för att dölja sanningen runt Estonia, och som NU gör allt för att lura det svenska folket att ta de injektioner, där vi inte vet vad de har att erbjuda på sikt, men där de förnämsta forskarna varnat för allvarliga konsekvenser.
Markus Andersson
Den som redogjorde för detta var Markus Andersson som i sitt tal i Kungsan visade på att själva viruset, Corona, bara var en förevändning för att steg för steg genomföra en global statskupp där en liten global elit ska ha världsherravälde. Detta som etablissemanget helst inte vill granska alls utan istället bortförklara som en konspirationsteori. Däremot visar ju alla samtal, dialoger och de hemmagjorda plakaten sitt tydliga språk. De som gick med i marschen var inte bara frihetsälskande människor. De bar på en gedigen kunskap om att själva sjukdomen bara var en förevändning för att omvandla inte bara Sverige utan hela världen.
Polisen var ett med de andra
På lördagen hade jag räknat de marscherande och fann att numerären var 560 personer. Polisens uppskattning rörde sig om 600 deltagare. Men det stämmer ju helt perfekt eftersom jag utmed marschvägen bara räknade de i tåget. Räknar man in poliserna som var några tiotalet på plats så var vi ju 600. Och det kunde vi först fastställa sedan vi avslutat manifestationen, för denna gången var polisen och de manifesterande verkligen en enhet.
Här kan det bara inflikas att polisen vet att följa lagar och förordningar. Från deras chefers håll har poliserna fått veta att huruvida de vaccinerar sig eller inte är deras privata val. Ingen påverkan uppifrån. Detta står i bjärt kontrast till olika sjukhusledningar i Sverige där det uppifrån pågår intensiva försök att med lock, pock eller till och med med hot tvinga personalen att ta injektionen. Detta trots att de borde veta att det hela rör sig om slutfasen i ett stort medicinskt försök och då ska en etisk prövning av hela verksamheten finnas på plats. Någon sådan finns inte och då bryter faktiskt all legitimerad chefspersonal mot Nürnbergdoktrinen. Det är ett brott som kan stå dem mycket dyrt.
Söndagen: Stå Upp för Barnen
Söndagen hade en helt annorlunda karaktär. Det var en lugnare och tystare manifestation. Regnet på förmiddagen hade troligen skrämt ett antal så deltagarantalet var drygt hälften. Fast budskapet som framfördes med enhetliga banderoller var solklart: Stå upp för barnen.
Och om jag namngett några manliga hjältar innan så rörde det sig här om de verkligt stora hjältinnorna. Deras namn, och de deltog dessutom båda dagarna, var Felicia Erikson, Sandra Wigren och Marianne Liljeholt.
Felicia Erikson och Sandra Wigren
Felicia Erikson var den som redan på lördagen samlade och gav de andra talarna ordet på ett oerhört fint sätt. Sandra Wigren var kvinnan i blått med sonen på axeln som med verklig känsla förmedlade det budskap som är så viktigt: Det är ingen som vet vad som händer med barnen på sikt om de får injektionen. Det är som att spela rysk roulette med det viktigaste vi har. Det är ju dessutom rena självklarheten att en Covidsmitta hos barnen kan vara otrevlig, men den är nästintill ofarligare för dem än en helt vanlig influensa. Däremot ger en genomgången sjukdom ett oerhört bättre immunskydd mot kommande epidemier där Coronavirus är i farten – än vad spektakulära mRNA-injektioner kan ge. När dessutom de forskare och läkare som yttrat sig kritiskt mot barnvacciner varit ettdera pensionärer eller om de varit yrkesverksamma utsatt hela sin karriär för fara genom att riskera såväl sin legitimation som sitt levebröd. Det är bara de läkare och deras organisationer som sitter i knät på läkemedelsindustrin som med lögner och halvsanningar försöker få de svenska barnen till att ta sprutorna.
Marianne Liljeholt den tredje hjältinnan
Marianne Liljeholt var den korta ettriga kvinnan som hela tiden gick i främsta ledet och som faktiskt är den sjuksköterska som frankt vägrat att ge skolbarnen deras injektioner. Hon har därmed berövats sitt arbete.
Dessa tre borde betecknas som helgens verkliga hjältinnor.
På torsdagen den 23 september, fyra dagar efter manifestationerna, inträffade sedan det mest absurda. Marianne Liljeholt var tillsammans med fyra andra vid ett yrkesgymnasium i Västerås för att delge såväl de på skolan – elever och rektor – som de som kom med injektionsbussen om att de utför brottsliga gärningar. De injicerar utan vederbörlig etisk prövning. Då tillkallade rektor polis. Marianne blev av polisen brutalt nedtagen på marken. De skadade också hennes arm och hon tvingades uppsöka sjukvård. I Pressmeddelandet från Polisen står det inget om detta. Däremot att en polis fick söka vård för en skadad hand. Handen skadades enligt TV (Pernilla) inte vid konfrontationen utan skedde “ändå”. För detta sitter nu Marianne häktad för våldsamt motstånd. Svensk rättvisa i ett nötskal. Nu blir det spännande att se om TV står för sanningen eller följer agendan och utmålar de som försvarar svenska barn som en form av terrorister.
Söndagens marsch utgick från Sergels torg och tog sig vidare till Sveriges Radio propagandaverkstad ute vid Gärdet. Här blev faktiskt polisen lite nervösa. Deras högsta befäl satt på kontor och gav order via öronsnäckorna till de poliser som var på plats. Eftersom Sveriges Radio/TV är ett skyddsobjekt – de skyddar ju bland annat lögnen – så får man inte ens gå nära utan man har ett avtalat möte inne i deras reception.
Hade de poliser som gått med oss fått ta egna beslut hade de säkert låtit en delegation med Sandra Wigren i spetsen fått gå in i TV-huset. De poliserna kände ju tydligt att demonstranterna stod upp för barnens bästa och hade kunnat klarat av detta. Men nu kom order uppifrån. Det hela löstes med att Sandra Wigren och Natalie Baxter avslutade mötet mitt ute på refugen vid Radiohuset samtidigt som Sandra kontaktade en Martina inne på radion och fick ett avtalat möte till dan därpå.
TV tar bara upp eländet
Här ska bara tilläggas att därmed hade manifestationerna avlöpt på bästa sätt och alla involverade parter var nöjda. Men samtidigt kunde de inne på TV-huset fortsätta tiga ihjäl den röst som värnar om barnen. På Text-TV på lördagskvällen hade man däremot satt in en typisk “nyhet”. Under en demonstration i Melbourne hade “600 demonstranter mot Coronarestriktionerna gått hårt fram och skadat flera poliser”. Inget nämndes om hur det hade gått för de journalister som sprejats i ansiktet av poliserna själva.
I Stockholm hade vi varit lika många på lördagen, men alla poliser var välbehållna, Ja mer än det, de var så gott som en del av manifestationen. Det borde ha varit en “nyhet” som andades hopp även i TV.
Samuel och Erik-Stefan
På slutet ska faktiskt två manliga hjältar också nämnas vid namn. Det var Samuel Andreasson som ledde oss förbi och spred lugn och kampanda samtidigt hos alla i leden. Där fanns också Erik-Stefan Åsjok Segerande som – i dubbel bemärkelse – såg till att yttrandefriheten försvarades genom stärkta och kraftfulla tal. Och de övriga sammanlagt nästan tusentalet som var med ska också ha en jätteeloge. De bröt mot Jantelagen och de stärkte den egna inre kraften för att i vardagen bättre kunna stå emot det tryck som man kan utsättas för av en omgivning som tvunget vill att att de också ska injicera sig – eller varför inte skaffa den fantastiska erfarenheten att tillsammans kan vi faktiskt gå ut och möta personalen med dialog som i sina vaccinationsbussar nu kör runt till skolorna för vaccinera barnen.
Slutreflektioner: Ibland finner man i kommentarsfälten på bloggar och i nyhetsbrev att det är fel metod att gå ut på gatorna. Det leder ingen vart. Andra påpekar att det är fel att resa land och rike runt som läkare och hålla föredrag på torg och parkeringsplatser. De som resonerar så är mer som polisbefälet som gav order inifrån kontoret. Är man långt ifrån verkligheten så drar man gärna negativa slutsatser. Det är först när man förenar den praktiska erfarenheten med studier från andra skribenter som gör att det blir bättre varje gång. Då man kan också leverera bättre kommentarer. Det är detta som kallas för att förena teori med praktik.
av Ingemar Ljungqvist (på bild med skylt framför vaccinbussen “Must not be vaccinated”)
