I 2000-Talets Vetenskap nr 1/2011 berättade vi lite kortfattat om pyramiderna i Bosnien i staden Visoko. Vittnesmål från de som besökt plat sen och flera informativa sidor på Internet utgjorde basen för vår korta artikel. Men det var tillräckligt för att sporra för vidare undersökningar. Vi ville besöka utgrävningsplatsen på ort och ställe och själva bilda oss en uppfattning. 2000-Talets Vetenskap tog därför bussen från Sverige till Visoko för att på plats studera vad man egentligen har funnit.
Text: Ingemar Ljungqvit | Bild: Semir Osmanagic – Foto: Harriet Fernando | Artikeln har tidigare publicerats i 2000-Talets Vetenskap, september 2011
Enligt svenska Wikipedia är pyramiderna i Bosninen en skröna. Det gäng se arkeologiska forskningsparadigmet slår fast att sumerer och babylonier är den skriftliga historiens vagga och att storkulturerna i Egyptens nildal med faraonernas mästerliga pyramider inte har någon motsvarig- het någon annanstans i världen, allra minst i Europa.
Vi tog bussen
Efter att ha undersökt lite olika resmöjligheter att ta sig till Visoko som bara ligger 25 kilometer från Bosniens huvudstad Sarajevo så föll beslutet på en bussresa. Det går nämligen varje vecka bussresor direkt från Stockholm via allehanda svenska städer till många bosniska städer.
Vi, min fru Harriet och jag, fann en bussresa som hämtade upp oss på järnvägsstationen i Ronneby och som efter 32 timmars resa skulle släppa av oss just i Visoko. Och detta för rena vrakpriset. Runt 900 kronor för en enkelbiljett. Dessutom hade agenturen i Stockholm redan förmedlat och bokat hotell åt oss i Visoko vid framkomsten.
Resesällskapet var uteslutande bosnier som i Sverige funnit en tillflykt undan det fasansfulla inbördeskrig som slog sönder Jugoslavien och delade upp det i små provinser efter etnisk tillhörighet. Vi passerade smärtfritt gränsövergångarna mellan Österrike, Slovenien och Kroatien. Det var först sedan vi lämnat Kroatien och kommit in i Bosnien och kört över gränsfloden Sava som spåren av inbördeskriget 1992–95 blev tydliga. Söndertrasade hus, men ännu fler husgrunder, där själva byggnaden var bortbombad, vittnade om den.
Pyramidprojektets store man Semir Osmanagic. Här framför ett översiktsfoto över Visokos pyramider. Med fingret pekande på Solpyramiden berättar han om områdets utgrävningar och 2000-Talets Vetenskaps utsände antecknar för brinnande livet.
våldsamma förstörelse som skett. Sedan vi lämnat Sava och Banja Luka bakom oss började vi också komma in i Bosniens kärnområde med det kulliga landskapet genomkorsat av floder, som antingen skulle lämna av sitt vatten åt den stora Donau i norr eller hade sitt avflöde riktat mot sydväst och Adriatiska havet. Busslasten med resenärer decimerades också för varje stad vi passerade. Vid varje hållplats väntade små ankomstkommitté-
er som tog emot sina sverigeflyktingar. Landskapets struktur fick mig att tvivla lite på hypotesen att det skulle finnas dolda pyramider i Bosnien. Var och varannan kulle var toppig högst upp och nästan alltid skogklädd. Dessa kullar påminde om pyramider men bör ha skapats av naturen. Den senaste nedisningen av norra halvklotet nådde inte hit, vilket gör att kullarna var opåverkade av isens erosion. Vi anlände Visoko på kvällen, med endast 45 minuters försening. Kommunen har cirka 40 000 invånare, men i själva tätorten bor det runt 15 000 personer. Den var vackert belägen i floden Bosnas dalgång med toppiga kullar runtom.
Hotellet som vi skulle bo på hade precis bytt namn till Hotell Park. Vi trodde att det skulle vara fullbelagt av pyramidskådande gäster, men det visade sig att det var nästintill bara vi som frekventerade det. Övriga nio rum stod tomma. På morgonen var det dags att ta itu med pyramiderna. Vi hade satt av en dag bara för att informera oss om läget för olika besökspunkter. Vi visste inte så mycket mer än att det mesta av pyramiderna fortfarande var täckta av mark och skog – och att det också kunde finnas områden med odetonerade landminor.
Sara Acconci – platschef för utgrävningarna
Vi startade med att besöka hotellet mitt- emot vårt eget. Det andra hotellet i stan hette Motel Pyramidska Sunca: Solpyramidens Hotell. Dit styrde vi våra steg och det tog inte många sekunder förrän vi stöt- te på en grupp med yngre arbetsklädda människor, som talade engelska med varann.
Det visade sig att de var volontärer vid de fortsatta utgrävningarna vid pyramiden. Genom dem fick vi kontakt med utgrävningarnas platschef arkeologen Sara Acconci från Milano, Italien. Strax därpå satt vi tillsammans med Sara i hennes fyrhjulsdrivna van på väg till dagens första besöksmål, tunnelutgrävningarna vid Ravne cirka tre kilometer från Solpyramidens topp, vilken syntes var man än befann sig i staden. Men för mig var det ändå inte helt klart.
Hur kunde dessa tunnelöppningar som befann sig kilometervis från själva pyramiden vara ett bevis för ett monumentalt människobygge? Väl inne i själva gångarna blir vi guidade och här finns verkligen tecken på mänsklig aktivitet i det förgångna. Det mesta av tunnlarna har under årtusendena rasat samman, men det är inget tungt jobb att forsla ut det nedrasade jordmaterialet – däremot tidsödande.
Vi slås också av hur relativt torra tunnelvindlingarna är. Det kommer inget vatten sipprande från väggar eller tak. Däremot öppnar sig på två ställen små trånga passager, där man kan skymta stora ytor med klart vatten. Här och var vid kanterna av tunnelgången ligger stora ellipsformade flata megaliter av sandsten. Vikten uppgår till flera ton och ytan är alldeles jämn. Megaliterna, får vi veta, är placerade ovanför vattenförande skikt inuti berget.
Vid utgrävningarna hade man bestämt sig för att flytta undan en av megaliterna några decimeter, så att den inte skulle skadas när arbetarna i gruvgången rullade ut skottkärra efter skottkärra. Men då noterade man en besynnerlig effekt. De tidigare så torra gångarna blev återigen fuktiga. När megaliten återställdes på sin ursprungliga plats blev återigen tunnel- gångarna torra.
Uppenbart hade megaliterna, som i sin tur verkade vara framställ- da av människohand, ha en klar påverkan på vattnets rörelser i berget. Här fanns verkligen indicier för en svunnen kultur – men vad hade det med pyramiden att göra? Hittills under ett par års försiktiga utgrävningar har man bara rensat upp en drygt 300 meter lång tunnel med flera sidogångar, men själva pyramiden låg ju tre kilometer bort. Amatörens sunda skepsis var verkligen där.
Bild: Semir Osmanagic berättar om de framgrävda stora betongblocken vid basen av Solpyramiden. Övre lilla bilden: Den jättemegalit som hittades i tunnelsystemet är uppbyggd av två lager av keramisk sandsten. Den har en direkt koppling till vattenföringen i tunnlarna. Undre lilla bilden: Vissa fynd av stenar visar att de hade en funktion. Här finns avtryck av verktyg.
Vi träffar Semir Osmanagic i egen hög person
Väl ute ur tunneln dröjde det inte länge förrän pyramidprojektets verklige ledare dök upp – Semir ”Sam” Osmanagic. Han hade sin vana trogen åkt från sin bostad i Sarajevo för att göra sin dagliga tur runt de olika utgrävningsplatserna. Nu bar det iväg tillsammans med Semir upp till den stora utgrävningen vid det som man tror är basen för Solpyramiden. Från parkeringen blir det en tuff klättring i den provisoriska trappan innan vi är framme vid utgrävningen.
På ett par-tre ställen om vardera några hundra kvadratmeter har man skrapat bort humustäcket, som var imponerande tjockt med 80 centimeters djup. Stora block på vardera åtskilliga ton låg blottlagda. De påminner om en sorts grova betongblock där löst blandat stenmaterial av varierande kornstorlek har fogats samman med ett bindande mineral. Block- en är av varierande storlek och form, även om de påminner om rektanglar. På de ställen där man kommit åt att frilägga mellanrummen mellan blocken kan man se att det finns åtminstone fyra lager med dessa block.
Enligt Semir så är dessa block gjutna på plats. Det grövre stenmaterialet har man tagit från bergets innandöme, förmodligen när man byggde gångarna. Sedan har man blandat det med kalkhaltig lera och vatten för att gjuta samman det hela i stora block. Blocken ligger också utsträckta på ett sådant sätt att det ovanliggande lagret är fogat mot det lägre så att det kan stå emot rörelser i form av jordbävningar. Nu är en del av de viktigaste pusselbitarna på plats.
Presentation av Semir Osmanagic
Semir Osmanagic är född i Bosnien 1960 och har fått hela sin grundläggande aka- demiska utbildning med inriktning mot samhällskunskap och ekonomi i sitt forna hemland Jugoslavien. När brodern utvandrade till USA följde Semir med. Det var under de de besvärliga åren i början av 1990-talet. Han hamnade i Houston, Texas, där han med framgång drev ett företag i teknikbranschen. Men hans stora intres- se var att forska efter människans tidiga historia.
Han fascinerades särskilt av pyramidbyggen runtom i världen. Räckan med länder med pyramider han besökt är lång: Peru, Bolivia, El Salvador, Guatemala, Costa Rica, Mexiko, Egypten, Kina, Mauritius och Kanarieöarna. Andra förhistoriska kulturer som han studerat är sten- monumenten från Malta, Frankrike, Storbritannien, Jordanien, Libanon och Påskön, som tillhör Chile.
Alla dessa besök har gjort Semir till en av världens främsta pyramidkännare. Som fri forskare har han kunnat ifrågasätta lärosätenas snabba konklusioner och vårdslösa dateringar av forntida pyramiders tillkomst.
Mest vårdslös är den officiella historieskrivningen av ön Mauritius pyramider. Mauritius ligger i Indiska Oceanen, 200 mil utanför Afrikas kust. Där finns minst sju ”bortglömda” pyramider. Inte speciellt stora, då den största är 15 meter hög. I den officiella västerländska historieskrivning- en beskrivs ön som obebodd fram till
1500-talet då den införlivades i och befolkades av de europeiska ”upptäckarnas” kultur, möjligtvis att arabiska sjöfarare gjort strandhugg på ön några sekler tidigare. Pyramiderna på Mauritius och Kanarieöarna vittnar dock om en betydligt äldre civilisation som behärskade navigation och kunde ta sig fram över världshaven. Att dessa pyramider verkligen byggdes av människohand går inte att ta miste på, då de ligger blottlagda och man tydligt kan se att de är byggda i trappsteg och med knutar av noga utvalda stenar.
Osmanagics studier har renderat honom flera akademiska meriter i hem- staden Sarajevo. Hans stora arbete som gav honom en doktorstitel gjorde han 2007 och avhandlade Mayakulturen. Dessutom har han författat bortemot 20 böcker, som alla avhandlar hans stora intresse: de mänskliga kulturer som fanns innan historien började tecknas ner.
Pyramider i Kina
Än svårare är det att upptäcka de pyramider som med tiden begravts av humuslager och bäddats in i grönska. Detta gäller exempelvis för flertalet av de kinesiska pyramiderna. Inte mindre än 250 möjliga pyramider, de flesta i den centralkinesiska provinsen Shangzi, kan identifieras utifrån satellitbilder.
I ett fall har kineserna inlett minutiösa utgrävningar som resulterade i att man fann den berömda terrakottaarmén i kejsaren Shi Huangdis mausoleum. I omedelbar närhet ligger Qin-pyramiden och mot vilken terrakottasoldaterna är vända. Här har kineserna gjort för- klaringen att pyramiden byggdes som ett mausoleum till kejsarens minne.
Men här liksom när det gäller de egyptiska pyramiderna vill Semir Osmanagic se en annan förklaring. Pyramiderna har en mycket äldre historia och utnyttjades enbart i efterhand av andra kulturer som gravkammare. Den officiella historieskrivningen är alldeles för inkonsekvent, hävdar Semir.
Vid sitt två veckor långa besök i Kina fick Semir också flera tillfällen att möta ledande kinesiska arkeologer och Semir som utvecklat ett förnämt sätt att kunna tala med såväl lekmän som professorer imponerade med sina kunskaper, samtidigt som han själv fick insides information om de dolda kinesiska skatterna.
Sammantaget har Semirs erfarenhet från sin pyramidforskning gett honom fem stabila kriterier för att bevisa att en pyramid verkligen är ett kulturellt objekt och inte bara en naturens egna formation (sådana finns också).
Fem kriterier för pyramidbygge
De fem kriterierna för pyramidbygge som åstadkommits av människor är enligt Semir Osamangic:
- Pyramidens yttre form där basen oftast utgörs av en rektangel och avslutas med en topp.
- Pyramidens läge där den är klart ori- enterad mot polerna, oftast polstjärnan, dvs att dess frontsida vetter mot syd eller norr.
- Att pyramiderna nästan alltid före- kommer grupperade och där avstånden mellan pyramiderna utgör sidor där uni- versella geometriska storheter som exem- pelvis pi, 3,14, eller gyllene snittet,1,618, kan härledas.
- Att byggnadsmaterialet som i sig kan variera är sammanfogat på ett sådant sätt att det förutsätter en teknologisk kunskap.
- Att i pyramidernas innandömen finns utgrävda håligheter i form av tunn- lar och kamrar.
Med hjälp av dessa kriterier kunde Semir Osmanagic efterhand slå fast att de bosniska pyramiderna sannolikt är kulturella verk. Med hjälp av de första satellitbilderna på Solpyramiden kunde man fastslå yttermåtten och dess position. Tillsammans med de andra pyramidformationerna i området, döpta till Månpyramiden och Drakens pyramid, såg man att deras toppar bildade en liksidig triangel.
Vid de första utgrävningarna kunde man också konstatera att det under matjorden fanns tillverkade betongblock. Efter utfrågningar i bygden kunde man finna grottöppningar som var ändpunkter för ett tunnel- system. De fem kriterierna för pyramid- bygge uppfylldes när det gällde Bosniens pyramidsystem.
Kritisk granskning
Men det gällde inte bara att övertyga sig själv. Den kritiska vetenskapliga granskningen återstod liksom att allteftersom man gör fler fynd så kommer nya fråge- ställningar att resas. En sådan viktig fråga att besvara är självklart varför man byggde dessa pyramider. Hade de någon speciell uppgift? Likadant så är det fortfarande oklart hur man kunde åstadkomma dessa gigantiska byggnationer. Kände man tidigare till någon teknologi som efterhand har gått förlorad för eftervärlden?
Att pyramiderna i Bosnien verkligen uppfyller punkt ett till tre ovan är ovedersägligt. Men punkt fyra – att de är byggda av material som människor fogat samman har krävt extra undersökningar.
Sålunda har betongblocken undersökts med avseende på sammansättning, hållfasthet med mera och den undersökande expertisen från flera lokala materialinstitut i Bosnien liksom från en teknisk högskola i Turin, Italien och de är eniga om att de är tillverkade – då det i naturen inte finns motsvarande material. När det gäller hållfastheten så har man kommit till resultat som är förbluffande.
Blocken vid Solpyramiden har en styrka som vida överträffar den som dagens betongblock har. Däremot är det av stort intresse att veta hur mycket av kullarna runt Visoko som är klädda med detta material. Utgrävningarna hittills har bara gett vid handen en ynka bråkdel av de väggar som en hel pyramid består av. Därför har man använt sig av stickprov med hjälp av georadar, som utförts av både tyska och serbiska grupper.
Båda bekräftar att de funnit flera avvikelser som inte kan förklaras av att naturen enbart byggt upp pyramiderna. Oftast finner man att de nedsända signalerna reflekteras av ett hårt material på djupet 0,7–2,0 meter, men däremellan är det ingen respons. Det sistnämnda skulle kunna förklaras av att efter- kommande kolonisatörer hämtat byggnadsmaterial från de stora stenblocken.
I modern tid vet vi att detta förekommit, då zigenarbefolkning som anvisats boplatser på de branta sluttningarna grävt ner sig till blocken och sprängt dessa i mindre bitar för att användas till husbyggen. Intressanta mätningar utfördes också
inuti tunnelsystemet. Där påträffades en del avvikelser som man inte kan förklara. Ännu mer intressant var det ultraljud som levererades från toppen av pyramiden. Det var bara mätbart inom en radie med knappa fem meters diameter. Här reser sig de stora framtidsfrågorna. Kunde pyramiden alstra och sända ut energirikt ljud ? I så fall en viktig ledtråd till varför man byggde pyramider.
Med en annan mätmetod som klarar av att mäta energifältet runt levande varelser, har engelsmannen Harry Oldfield kontaktats. Med sin PIP-metod kunde han se att från pyramidens topp gick energilinjerna vertikalt. Från jämförande studier med naturliga kullar låg energilinjerna horisontellt.
Vägen till ett erkännande för de hypoteser som Semir Osmanagic lade fram redan 2005 har inte varit spikrak. Från officiellt håll har motståndet varit hårt.
Den första större konferensen om de Bosniska pyramiderna hölls i Sarajevo i augusti 2008. Där samlades 55 experter från 12 länder inkluderande arkeologer, geologer, egyptologer, geofysiker, kemister, arkitekter med flera specialområden. Vid konferensen presenterades en mängd delresultat från flera specialistundersökningar. Efter konferensen strök man under
att det fortsatta arbetet vid den bosniska pyramiddalen är viktigt ur geoarkeologiskt och epigrafiskt perspektiv. Det krävs en kontinuerlig tvärvetenskaplig uppföljning och samordning för att kunna svara på frå- gorna om hur de bosniska pyramiderna tillkommit och vilket det verkliga ursprunget till tunnelsystemet under och vid pyramiderna är.
Den andra konferensen om de bosnis- ka pyramiderna äger rum precis som det- ta nummer av 2000-Talets Vetenskap kommer ut. I september 2011 har man i Sarajevo en sammandragning med olika experter, där de senaste rönen ska diskuteras. Där kanske man även hinner få besked om vad man upptäckte med georadar i slu- tet av juli. Stora utslag på georadarn visade nämligen att det finns fler anomalier inne i tunnelsystemet. Sara Acconci hoppas att det är någon form av gravplats.
Hinder för forskning
Vägen till ett erkännande för de hypoteser som Semir Osmanagic lade fram redan 2005 har inte varit spikrak. Från officiellt håll har motståndet varit hårt. Myndigheterna i Bosniens huvudstad Sarajevo och vid andra arkeologiska institutioner i världen intar man en skeptisk hållning.
Exempelvis har man förbjudit utgrävningar av de delar av Solpyramidens ytor som är statligt ägda. Den officiella förklaringen är att man inte vill förstöra de lämningar som finns runt den medeltida borgen som exis- terade på 1300-talet och låg placerad på kullens topp.
De intresserade experter som verkligen ställt upp och noggrant på plats i Visoko tagit del av fynden har fått det svårt när de kommit tillbaka till sin hemmainstitution. Bästa exemplet på detta är Sara Acconci, den arkeologiska chefen för utgrävningarna i Visoko. Hon hade arbetat som lärare och arkeologexpert vid utgrävningar av de toscanska fälten i hem- landet Italien. Om hon beslöt sig för att fortsätta med Bosniens pyramider skulle hon inte vara välkommen tillbaka till sin hemmainstitution. Men för Saras del över- vägde fascinationen att förmodligen vara behjälplig med att skriva om människans kulturhistoria.
Största problemet är att säkra dateringar. De fynd man hittills fått fram saknar motstycke, då de är äldre än allt annat som historiker sysslat med. Därför är det med spänning man avvaktar fler fynd inifrån tunnelutgrävningarna. Hittills har man bara fått fram ett litet antal bitar med orga- niskt material som kan åldersbestämmas med kol-14 metoden. I ett fall daterades en träbit som satt instucken i väggen till 34 000 år. Detta gjordes vid en fysikinstitution i Gliwice, Polen.
I det andra fallet åldersbestämdes en annan del av samma träbit i tyska Kiel. De fick svaret 30 500 år vid analysen. Nära eller 180 meter från tunnelmynningen har man också funnit rester av eldplatser. Kol härifrån har ålders- bestämts i Uppsala. Resultatet pekar mot 3100 år. Betydelsen av det senare fyndet visar enbart på att efterkommande kultu- rer också utnyttjat det byggnadsverk som upprättats långt tidigare.
Eminenser mot evidens
Att det finns ett motstånd mot nya rön om vår gemensamma mänskliga histora förvånar oss inte. Det är bekvämare att hålla fast vid de uppfattningar som tidigare forskare gissat sig till och som hamnat i läroböckerna. Det är jobbigare att våga ompröva sin världsbild, vare sig det gäller den samtida världen eller det handlar om forntiden.
Ibland definierar vi dessa två former av förhållningssätt till vetenskap som eminens- baserad vetenskap, som ska ställas i relation till dess motsats, den evidensbaserade vetenskapen. Det kanske kräver en liten förklaring.
I den eminensbaserade vetenskapen blir positionen för den högst ansedde professorn viktigast. Vad vederbörande uppger som hypoteser, teorier blir den rådande ”sanningen”. Även om det oftast rör sig om gissningar, kommer dessa trossatser att genomsyra läroböckerna i ämnet. Vad eminensen sagt bildar skola och man utgår från böckernas påståenden.
Detta förhållningssätt säkrar ett gediget Status Quo inom den vetenskapliga sfären och bidrar till en strikthierarki mellan forskarna. Längst ner i hierarkin finner vi amatörforskaren, som ses som paria av de akademiska forskarna med professors titel. Det påminner om de krist- na kyrkornas hierarkier där riter och hie- rarkiska sociala mönster står i vägen för en äkta sann religion.
Dess motsats är den evidensbaserade vetenskapen. I den kan ordet vetenskap översättas som en process där det gäller att skapa vetande. I den evidensbaserade vetenskapen är argumenteringen utifrån givna fynd och observationer det viktigaste och i den kan en mångfald med hypoteser och teorier ställas upp – och förkastas – om de inte håller måttet. Inom den evidensbaserade vetenskapen tillåts alla vara med och bidra med sitt kunnande.
Som ett exempel på dessa förhållnings- sätt ges observationerna av biologen Sulei- man Redzic. Han hade långt tidigare noterat att artssammansättningen av olika väx- ter på topparna av de pyramider som fanns i Visokodalen avvek från kringliggande kullar. Här fanns ett större inslag av växter som hade sin utbredning närmare Medel- havet och sålunda var mer värmekrävande.
Detta är självfallet inget bevis för att det fanns underliggande pyramider som påverkade mikroklimatet. Men anomalin hos växterna kan få en logisk förklaring om man låter pyramidhypotesen få delta i det vetenskapliga diskussionsrummet. Logi- ken är en stark faktor i den evidensbase- rade vetenskapen.
Evidens och hypotesbildning ska gå hand i hand
Semir Osmanagic hyllar den evidensbaserade vetenskapsfalangen när det gäller pyramiderna i Visokodalen. Men man måste också kunna ställa upp hypoteser och det gjorde han redan 2005, då han utifrån satellitfotografier identifierade och lade fram teorin om de kulturella pyrami- derna vid Visoko. Att sedan de fynd som gjorts stärker den hypotesen gör att han, liksom vi när vi på plats tagit del av forskningen, kan gå vidare och ställa nya frågor.
- Vilken verklig funktion hade pyramiderna?
- Vilken eller vilka kulturer upprättade dessa gigantiska byggnadsverk på flera ställen på vår planet?
- När exakt hände detta och varför finns det ingen kontinuitet från dessa högkulturer, som sannolikt besatt både kunskap och teknologier som väl kunde mäta sig med dagens?
- Hade de till och med kunskap som idag gått förlorad, exempelvis kunskap om hur man påverkade vattnets flöden och kunskap om hur man kunde åstadkomma koncentrerade energiflöden?
Här drar gärna Semir Osmanagic fram vetenskapsmannen Nikolaj Tesla, som också hade sitt ursprung inom det forna Jugoslaviens gränser. Tesla postulerade mycket om att man trådlöst kunde överföra stora energimängder – inte bara information. Det bevisade han genom att jämte Marconi vara den som stod bakom upp- finningen av radion. Tesla utförde sina experiment i det nya hemlandet USA, precis som Osmanagic, där han förmodligen lyckades få en hel stad i Colorado att lysa upp genom trådlös energiöverföring.
Delegationen från Slagruteförbundet
2000-Talets Vetenskap är sannolikt först med att ge en kritisk men ändå positiv granskning av Bosniens pyramider – åtminstone när det gäller gammelmedia. På svenska Wikipedia blir pyramiderna nedgjorda, men författarna bakom texten förefaller vara inlåsta i den eminensbaserade vetenskapen. Annat var det med en stor delegation med 24 medlemmar från Svenska Slagruteförbundet med Göran Gustafsson från Götene i spetsen. Delegationen besökte Sarajevo och Visokos pyramider under våren.
Deras bidrag till Semirs pusselläggande blir ringa, då slagrutefolket använder en mätmetod som i sig saknar tillräcklig vetenskaplig evidens. De kunde ändå slå fast att pyramiderna är ett bygge av intelligenta varelser och på flera platser noterades utslag och energier av en art som man tidigare inte stött på.
En av deltagarna var också kunnig i betongarbeten och kunde slå fast att de cement- och betongblock man skrapat fram under jordtäcket var av en klass som överstiger det mest hållfasta man kan tillverka idag. Delegationen fick också bevittna ett italienskt filmteam som hade med sig dykare som tog sig in i de mindre sjöar som fanns i omedelbar när- het inne i det tunnelsystem som är utgrävt. I sjöarna kunde dykarna notera att dessa bestod av minst fyra stora kammare som var förenade med trånga passager.
Med den typen av nyfikenhet går det att närma sig sanningen. På så sätt bidrar man till att skapa vetande – vetenskap. Och vem vet, kanske var det den typen av energier som slagrutefolket känner, som den forna kulturen i Bosnien var mästerlig på, inte bara att känna av, utan också att använda för sina energikrävande arbeten.
Paralleller mellan nutid och dåtid
Man kan dra många paralleller mellan nutid och dåtid. Ett besök i Visoko ger verkligen inspiration åt tanken. Men det finns också de som vill förhindra ett kunskapsinhämtande – som vill sätta stopp för fria spekulationer. Vi har tidigare nämnt att centralregeringen i Sarajevo förhindrar en vetenskaplig utvärdering av komplexet i Visoko.
Man anslår inga som helst medel till detta och detta tvingar entusiasterna att hålla hårt i de få slantar man kan få in som sponsormedel. Detta förklarar också var- för man har skyndat långsamt och inte helt kartlagt alla pyramidsluttningar med exempelvis georadar. Dessa undersökningar kostar. De första försöken fick exem- pelvis Semir Osmanagic helt bekosta ur egen ficka.
Semir ser – precis som vi – en helt annan potential i pyramidprojektet i Bosnien. Det skulle kunna vara just det projekt som återigen svetsar samman folken, inte bara i forna Jugoslavien utan i hela södra Balkan, ett projekt där man hämtar kraft från en svunnen historia och där man kan ståta med den äldsta högkulturen på vår planet. Det hade såväl behövts för att åtminstone någorlunda återge ett kollektivt själv- förtroende till en region som bara för fem- ton år sedan härjades av fullständigt meningslösa krigshandlingar, där skolkamrater ställdes mot skolkamrater och till och med där de nya etiska riktlinjerna kunde skära isär äktenskapen.
Alla krigets offer återfinns idag på minnesplatser och kyrkogårdar varhelst man passerar en by eller stad inte bara i Bosnien utan också i de nya småstaterna som tidigare var Jugoslavien. Hos de överlevande lever traumat kvar från våldsbrotten begångna av alla krigförande sidor. Det är verkliga trauman som länge än kommer att dela de som lever i regio- nen. Man talar inte gärna med varandra.
För dig som själv vill bilda dig en egen uppfattning rekommenderar vi gärna ett besök i Visoko. Att vandra runt på området vid pyramiderna och gå in i tunnelsystemet är sannerligen en höjdpunkt. Det är mycket möjligt att du då blir vittne till en utgrävningsprocess, som kommer att skriva om historieböckerna. Här finns fortfa- rande mycket att upptäcka och tolka. Exempelvis har man i tunnelsystemet fun- nit inristningar på en del stenpartier som man inte säkert vet vad de betyder. Det kan vara tecken som visar vägen eller någon form av tidigt skriftspråk.
Nyhet i Nature
Efter hemkomsten till Sverige nås vi av en braskande forskningsnyhet, publicerad i Nature. Nyheten säger att jordens befolkning någon gång för mellan 20,000 och 40,000 år sedan stod inför en verklig utmaning. Jordens totalbefolkning decimerades drastiskt, detta enligt statistik framtagen av genanalytikerna Richard Durbin och Heng Li. Vi var tydligen mycket nära en total utrotning av mänskligheten.
Våldsamma händelser hade gjort att exempel- vis Europas totala population sjönk till ynka 1 200 vuxna individer. Det finns ingen klar kunskap om vad som inträffade, det går bara att gissa på seismiska katastrofer som jordbävningar och vulkanbrott med klimatförändringar i släptåg. Eller så kunde befolkningsminskningen förklaras av kosmiska katastrofer, till exempel kraftiga meteoritnedslag som fått jordens balans att tillfälligt rubbas.
Pyramidbyggena i världen skulle kunna ge upphov till ytterligare gissningar. Människans förmåga att tämja stora energimängder via pyramiderna, skulle vara en möjlighet. Man kanske kunde ackumulera solens och rym- dens energier i så stor omfattning att de påtagligt påverkade jordens hela energiba- lans. Naturligtvis var det omöjligt att för- stå hela vidden av de farliga följderna när man laborerade med moder Jord.
Den sistnämnda förklaringshypotesen kan ses som en parallell till dagens ohejdade frigörande av energi från det lång- samma ackumulerande lager som finns i våra kol- och oljedepåer. Kanske var det människan själv som redan för 30 000 år sedan åstadkom en klimatkatastrof ?
Text: Ingemar Ljungqvist
