Den gångna sommaren har som vi alla märkt varit ovanlig. Både ovanligt varm och extremt torr, utan regn i flera månader, något som är extremt ovanligt i Skandinavien.
Värmen och torkan inleddes redan i maj då vi fick högsommar och sedan fortsatte det att vara varmt och i stort sett regnlöst ända till slutet av juli då det förlösande, livsviktiga regnet kom med full kraft.
Det är många som snabbt gick ut i media och tvärsäkert påstod att torkan och den ovanliga värmen är orsakad av ”klimatförändringar” alias ”växthuseffekten” och att vi därför måste intensifiera åtgärder mot utsläpp av växthusgaser. Andra som är kritiska till
teorin om ”växthuseffekten”, dvs att koldioxidutsläppen skulle orsaka uppvärmning av vår planets klimat, pekar på att det har varit långvarig torka förut och att den kris som varit därför ligger inom de normala temperaturvariationerna.
Men tänk om båda dessa ganska högljudda grupper har fel? Tänk om båda grupperingarna missat en viktig faktor i de extrema väderfenomen vi sett hittills under detta år, 2018? Det som kallas geo-engineering.
Utdrag ur artikeln ur AlmaNova. Bli prenumerant för att läsa hela artikeln:
