“Det finns en liten Gandhi i varenda person som deltog i manifestationen. Det var en Gandhi anda där till att börja med även om alla hade olika bakgrund. Låten från scenen där Filip Sjöström med skönsjungande stämma spred sin `Stad i ljus` med en känsla av frihet och hopp skapade en stark vibration bland de tusentals samlade.

Ingen aggression fanns på plats – istället var det en helt igenom fredlig Gandhi anda som dominerade”.

Sveriges Gandhi i fridfull demonstra-meditation

Med de orden förmedlar Arash för AlmaNova sin bild av manifestationen på Medborgarplatsen. På starka bilder av Arash, som stog upp för sanning och frihet, ser man honom fridfullt sitta – likt en svensk Gandhi – i meditationsställning mitt på Medborgarplatsen omringad av polis. Strax senare, och trots Arashs symboliska icke-vålds attityd, bars han bort av flera poliser.

Hur upplevde Arash egentligen den här händelsen och vad har rört sig i hans medvetande sedan dess?

Tolv dagar har gått sedan manifestionen den 6 mars som startade på Medborgarplatsen i Stockholm och avslutades på Kungsträdgården.

”Idag befinner jag mig ett helt nytt känsloläge. Det har varit ett enormt efterspel med all medial uppmärksamhet som dragit ner min energi enormt”.

Ändå ångrar sig inte Arash en minut för att han valde att stå upp för det han tror på – frihet, sanning och våra grundläggande mänskliga rättigheter av mötesfrihet och det fria ordet. Inställningen till manifestationen och de fantastiska energier som fanns på plats har inte förändrats.

”Nu kan jag se på händelsen som en hel kedjereaktion snarare än ett enskilt event”

Hur påverkade då manifestationen Arashs liv?

”Trots att jag vet hur massmedia fungerar så har jag på nytt fått bekräftelse på hur de vinklar och förvränger verkligheten. Jag blev kollektivt uthängd och demoniserad för att jag deltog och figurerar på bilder i de stora tidningarna. Det är första gången jag fått uppleva hur det är att indirekt bli träffad av deras sökarlins vilket påverkat mig utifrån folks reaktioner och icke-reaktioner”.

Kan du beskriva din upplevelse av hur media speglade eventet?

Häxjakt, att undvika sakfrågorna, alla former av epitet och namnsättning, alla former av ”guilt by association” och alla typer av vilseledande härskartekniker har de använt sig av. Det stämmer inte med bilden av vad som verkligen hände under manifestationen och inte heller med vad som pågick med polisen på plats. Massmedia spelar sin tydliga förvrängande roll.

Hur har folk omkring dig reagerat på den massmediala uppmärksamhet du fått?

I normalfallet om man figurerar i massmedia brukar ju ens bekanta höra av sig och undrar vad som har hänt. Men nu har jag bara upplevt en skrämmande tystnad. Folk har blivit så chockerade eller så påverkade av den här massmediala vinklingen att de inte ens har hört av sig. Det känns som att de är så rädda att själva bli associerade av det här för att man känner någon som varit där.

”Det är unikt – jag har aldrig upplevt det här tidigare!”

Vad har du att säga kring att massmedia rapporterar att 6 poliser skadades under manifestationen?

Jag var bara med i första delen av manifestationen, den som pågick på Medborgarplatsen. Sedan blev jag bortförd av polis. Så jag bevittnade aldrig personligen vad som skedde med poliserna. Men jag fick höra att det blev lite tumult när poliserna ställde upp en vägg som skulle stoppa demonstranterna vid Guldbron. Men det finns många upptagningar från vad som hände på bron. När folk försöker komma runt polisen drar polisen batonger och sprutar pepparspray på fronlinjen. Från demonstranter har jag fått höra att polisen sprutade på äldre, föräldrar med barn och det fanns pensionärer som blev träffade. De skador som sägs ha uppstått från polisens håll ska ha handlat om att polisen i det här skedet sprungit runt där och snubblat. De har pepparsprayat i motvind och fått sprayen i sitt eget ansikte. De har väl varit stressade när de gjorde det. I massmedia speglades skedet istället som att det varit demonstranterna som sprayat poliserna. Men i så fall hade de ju blivit anhållna, vilket ingen demonstrant blev.

Hur var ditt generella intryck av polisen på plats?

Min generella uppfattning var att polisen och deras arbete på plats på Medborgarplatsen var fredligt. Jag hade innan manifestationen räknat med att kunna bli bortförd av polisen. En del av deras uppdrag bestod ju i att skingra oss, och vi var medvetna om det. Det var inget hot. Känslan var att de inte hade tillräckliga resurser som skulle krävas för att föra bort alla människor på plats. Det pågick en ständig dialog mellan polis och demonstranter. Det fanns ingen fientlighet på ett generellt plan. Många demonstranter stod sida vid sida med polisen och pratade (inklusive AlmaNovas egen redaktör Ingemar Ljungqvist – se bild nedan) Polisen hade olika roller och vissa var dialogpoliser som var där för att hålla öppna samtal och diskussioner med demonstranterna. Så det verkade som om polisens inställning var att hålla en dialog för att det inte skulle eskalera. Och eftersom demonstranterna var väldigt fredliga, och höll skönsång fanns det inga skäl till att trappa upp våld.

Ingemar Ljungqvist från AlmaNova var på manifestationen i rollen som journalist

Varför blev folk ändå gripna då vid Medborgarplatsen?

När de började plocka folk från folkmassan till polispiketerna –  när jag blev bortförd – så handlade det om att de som stod på scenen blev oroliga att polisen skulle komma att plocka ner dem. Så de bad folkmassan att skapa en skyddande mur och det var därför vi samlades runt scenen. De försökte då börja föra bort oss en och en därifrån. Efteråt har jag sett att det rör sig om ett tjugotal personer som blir bortförda, men inget av bortföranden skedde på ett våldsamt sätt, utan alla bortföranden skedde i princip utan något som helst motstånd. Inte heller poliserna använde sig av någon strategi för att provocera fram våld hos demonstranterna, utan det fanns en underliggande respekt från båda parter.            Jag fördes bort helt utan motstånd till en polispiket och släpptes sedan av de artiga poliserna i närheten av Kungsträdgården. De var inte på något sätt otrevliga mot mig utan de skakade tom hand med mig innan de släppte av mig. De hade bara runt 5-6 polispiketer och de förde bort oss en och en, så det var inte så många de hann med att släpa iväg. När vi blev avsläppta var det ett helt gäng där som samlades och vi kunde ansluta oss till manifestationen igen.

Vad hände sedan vid Kungsträdgården?

Vi kunde ansluta oss till resten av demonstranterna där. Men där började polisen plocka demonstranter på nytt en och en. Det var de som bar på plakat som blev bortförda. Ändå upplevde jag inte det där som ett försök till att bryta upp manifestationen. Det fanns en tyst överenskommelse där – så länge vi demonstranter inte skulle bete oss som idioter skulle polisen inte slå till hårt. De skulle helt enkelt bara ta en och en och spela enligt reglerna. Efter att folkmassan skingrats, så kände vi att allt var över och var och en gick åt sitt håll och gick hem och käkade.

Fanns det något undantag från Gandhis icke-våldsprincip?

Ja jag såg en demonstrant som verkade vilja provocera för att sätta igång våld hos poliserna. Då tittade jag på en polis och sa: ”du vet den här är inte från oss!?”             Polisen svarade då ”ja, jag ser det, jag vet”. Annars var det samtal och dialog som hela tiden försiggick mellan demonstranter och polis. Manifestationen genomsyrades av           en fredlig och vänskaplig anda mellan deltagare och polis. Det var en sådan härlig blandning av människor – allt ifrån barnfamiljer till pensionärer – att jag tror polisen kände att de inte ville skapa något kaos av det här. Det var alldeles för bra för att de skulle känna att de skulle gå in i fullt skarpt läge.

”Stämningen var så bra och det var en sådan blandning av människor att polisen kände att de inte ville skapa något kaos”

Vad tyckte du om Ingemar Ljungqvist från AlmaNova som på en bild publicerad i Aftonbladet räcker över en ros till en polis?

Vid Mynttorget (en tidigare manifestation) hade vi köpt med oss en flera buketter rosor som vi skulle dela ut till polisen. Ingen av poliserna ville ta emot rosorna men till slut var det ett vakthavande befäl som tog emot dem av respekt. Ingemar Ljungqvist var en av de (som i sin roll som journalist deltog på Medborgarplatsen) som gick och pratade med polisen och tog kontakt med dem.
Jag såg Ingemar i ett djupt samtal med polisen. När bilden dök upp var det samma känsla som vi försökt skapa tidigare. Den är en annan aspekt av att vara Gandhi. Bilden var symbolisk för polisen säger nej med handen: ”Jag får inte ta emot den”. Jag är tacksam att bilden dök upp på Aftonbladet men samtidigt ledsen över att de beskriver händelsen med våld. Vi som var där på plats har en helt fredlig bild av vad som hände.

Om man ser på händelsen från ett helikopterperspektiv – hur ser du på den idag?

Tack och lov var jag inte där för att hamna i bråk. Gandhi tillsammans med många andra (Martin Luther King och Nelson Mandela) är en förebild. Jag har läst tre biografier om Gandhi som inspirerat och min fars bakgrund som exilpolitiker från Iran påverkade mig djupt under min uppväxt. Med den kunskap och de insikter jag fått med mig sedan barnsben har jag förstått att våld föder våld. Organisationer vill gärna splittra människor för att enklare utöva kontroll. De senaste två åren har jag ändå upptäckt att människor från olika ideologier har samma grundvärderingar. Alla strävar efter trygghet, kärlek och frihet. Många är rädda att förlora dessa vilket får sitt uttryck i olika ideologier. Men min övertygelse är att det finns mycket mer som säger att vi människor kan samarbeta och samsas än det som säger att vi inte kan samsas. Men om människor kan samarbeta är det ett hot mot en liten maktelit som finns och därför sker splittringen.

Har du fått nya insikter efter manifestationen på Medborgarplatsen?

Min grundkänsla är att jag har en grundkärlek till alla människor. Även till poliser som ser aggressiva ut i sina gasmasker. När det blev lite hetsigt och polisen började dra i mig, föll det naturligt för mig att sätta mig ner och meditera i stället. På så vis utövar jag fortfarande mitt fredliga motstånd på så vis. Och så fort jag gjorde det backade alla poliser och människor omkring började skydda mig genom att skapa en mur. Det kändes som att det fanns så mycket kärlek i luften. Inte heller polisen ville ju skada någon.

Bilden massmedia skapade av ditt bortförande var helt annorlunda. Berätta!

Ja de hade filmat ur en vinkel där jag står ansikte mot ansikte med en polis och det ser ut som en konfrontation. I själva verket var det hela väldigt fredligt och där fanns ingen aggression över huvud taget. Bilden på mig som sitter och mediterar blev en viktig motvikt. Oerhört många uppskattade den bilden på mig. De tackade för min fredliga gest eftersom de kunde relatera till känslan. För alla som var där förstår känslan. Vi var inte där för att bråka med polisen! Vi var inte där i aggressivt syfte!                                              Vi var där för att försvara grundlagen som blivit kränkt av pandemilagen. Vi har förstått att pandemilagen kan användas på fel sätt för att begränsa vem som helst med vilken motivering som helst. Med dessa kränkande lagar som attackerar vår frihet på märkliga sätt är det för allas vår skull som vi går ut på gatorna och står upp för frihet och sanning.

När inte heller massmedia försvarar våra grundlagar vad finns då kvar? Vårt enda försvar i det här är att följa vårt samvete och vår kärlek!

Vad ska polisen göra om över 1000 personer väljer att göra som du – sätta sig ner i en fredlig demonstration?

Min högsta önskan vore att vara med i en demonstration som inte ska kallas för demonstration utan en demonstra- meditation. Men en tendens hos många som mediterar är att de sitter hemma och mediterar. De gör jobbet hemifrån. Men det hade varit fint att se en sådan form i framtiden, inspirerad av Gandhi. I en sådan totalt fredlig manifestation blir det omöjligt för media att kunna vinkla händelsen till demonstranternas nackdel (eller som SvD beskrivit det: ”En manifestation av Nynazister och Yogamammor”). Om ett sådant event skulle kunna leda till inspiration för andra så är jag gärna en liten Gandhi igen.

Vår sista fråga: Ska du på manifestation på Norrmalmstorg i Stockholm den            20:e mars?

Jag låter det vara osagt.

En dag när Arashs son kommer fråga sin pappa: ”Vad gjorde du under coronakrisen då vi människor levde under hotet att förlora våra mänskliga rättigheter som det tagit århundraden av kamp att kämpa sig till?” så kommer Arash med gott samvete kunna svara: ”Jag gick ut på gatorna i vår huvudstad och ställde mig upp för att i fredligt syfte försvara vår grundlag. Det var vad jag kunde göra under omständigheterna. I Gandhis anda visade jag att jag brydde mig och att jag bryr mig om att min son fortsatt ska få samma mänskliga rättigheter som jag haft under min livstid”.

Av Anna Böhlmark

Läs fler artiklar av denna kaliber genom att bli prenumerant: